Åre Extreme Challenge – Att vända det hopplösa

Jeppman

Foto: Jesper ”Jeppman” Andersson

Ibland känns det nästintill hopplöst. När lillkillen kommer hem från dagis med en rinnande näsa. När jag några dagar senare vaknar upp med halsont. När det är tre dagar kvart till start och jag är sängliggande. När jag går runt i forsen och känner paddeln glida ur mitt grepp, eller när jag springer på leden nedför berget och inser att jag följer fel led…

Alla lopp denna säsong har gått väldigt bra för mig. Jag har haft flytet. Inga missöden. Säkra segrar. Det är skönt. Tittar man bara på resultatlistan från Åre extreme Challenge ser det ut som denna tävling gick i samma spår. Ledning från start som jag höll hela vägen. Tillsynes inga osäkerheter men så var det inte den här gången…

ÅEC eller Öppna Nordiska Mästerskapen i Multisport arrangerades i år för 20:e gången. 25km paddling från Tännforsen ner till Åre by, Löpning över skutan och sedan drygt 3 mil MTB på myrar och stigar tillbaka till Åre Torg.

Det är en mäktig start på loppet på sjön nedanför Tännforsen. Iallfall när jag tittar på bilder så här i efterhand. Det slår mig att jag faktisk aldrig såg fallet när jag satt där i min kajak i lördags morse. Fokus var på startlinjen, tävling och de kommande drygt sex timmarna.

Jakob Edholm (3)

Foto: Jakob Edholm

Jag får en riktigt bra start på paddlingen. Ligger med första herrklungan och känner mig väldigt avslappnad. Klungan blir mer och mer utdragen inför forsen men jag ligger stadigt på fin våg och allt känns toppen! Är taggad för forsen. Har bara hunnit med en kort genompaddling dagen innan pga förkylningen jag dragits med under veckan, men det gick riktigt bra och gav mig självförtroende.

Allt går också bra inledningsvis i forsen. Min plan var att hålla högerkanten. Valsarna är lite större där men enklare att passera. Halvvägs ser jag hur alla framför mig väljer vänsterspår. Blir osäker. Tänker att de vet något som jag inte vet och följer dem.

Kommer lite för nära killen framför mig och svänger kajaken, kommer snett i valsen och kastas runt. Greppar paddel och kajak och håller krampaktigt i dem medan jag tumlar runt i en vals. Ser kajaker passera mig i ögonvrån medan jag hoppar upp. Är rätt stökigt fortfarande och jag tappar balansen och ramlar i på andra sidan. Känner hur paddeln glider ur mitt grepp. Nej, nej nej. En tappad paddel innebär Game Over. Paddeln är framför mig vid mina fötter. Håller kajaken med vänsterhanden och lyckas sträcka mig efter paddelbladet! Tar rejält grepp vid skaftet och kan hoppa upp nytt. Allt tar förmodligen bara några sekunder men känns som en evighet.

Är inte längre stressad över alla som passerat utan bara glad över att jag har paddeln och kan fortsätta tävla. Kommer ner mot 90-graderssvängen. Allt går bra. Lite mer trångt i forsen nu bara. Killen framför mig går runt. Jag är beredd och svänger snabbt förbi honom. Problemet är att vi är alldeles för nära 90­graderssvängen och min kajak har helt fel vinkel. Vet att vattnet oftast leder kajaken rätt och det går att passera bergsväggen väldigt nära men kajaken ligger med nosen i fel riktning och jag vill inte riskera min fina kajak. Ingen tid att fundera, jag offrar mig för kajaken och lägger mig i vattnet. Kommer snabbt upp igen. Lite tilltufsad nu dock efter tre dopp i det kalla vattnet. Självförtroendet är i botten och jag skakar av nedkylning.

Nordenmark

Foto: Sven-Åke Nordenmark, Nordenmark Adventures

Avslutningen på forsen har aldrig varit något problem men jag går ändå runt. Fyra dopp har tagit på krafterna. Alla som jag var jämsides med i inledningen av forsen har nu försvunnit. Jag paddlar om några stycken och försöker få upp värmen. Passerar järnvägsbron där publiken hejar men jag märker dem knappt. Är kall, kroppen är sliten och tankarna är bara negativa; ”Så dumt att utsätta kroppen för det här efter en förkylning. Jag paddlar in till Åre och sen får jag avbryta där och heja på Daniel istället”, tänker jag.

Andra forsen går bra. Lite vatten i älven gör att den är väldigt enkel. Kommer in till första lyftet men befinner mig en bit bak i fältet och det finns ingen plats att springa om på den smala stigen. Tvingas därför gå hela lyftet och försöker då passa på att få i mig en bar istället. Men fickan på flytvästen är tom och baren ligger naturligtvis och flyter i forsen någonstans.

Ola Rockberg (4)

Foto: Ola Rockberg

Vid andra lyftet träffar jag Björn Rydvall. Han säger att jag är första tjej. Funderar på om han kanske har missat att se de andra tjejerna för jag kan väl inte vara först?

Kommer ut på Åresjön och den är lika tuff och hård som jag kommer ihåg den. Knappt en meter djupt och motvind gör att det känns som om kajaken knappt går framåt. Möter dock alla motionsklasser som startat på sjön och de hejar med full energi. Får sällskap av en kille som går upp och frontar motvinden sista biten. Tacksam för det. Inte mycket kraft i mina paddeltag nu.

Skönt att nå stranden utanför Holiday Club och härliga publiken hejar för fullt. Jag är så stelfrusen så jag nästan tappar kajaken när jag springer mot växlingsplatsen.

HAEC1

Växlingen har vi tränat på att göra i farten och det finns ingen chans att stanna och fundera. Tänker att jag kan ju alltid springa över berget och fungerar inte kroppen så kan jag stanna där på andra sidan och åka tillbaka med vår support och ta emot Daniel i mål.

Springer på. Benen är sega men jag har sällskap av John Andén och vi håller ett ok tempo uppför liftgatan. Vill heja men vi säger ingenting. Antar att han också haft en tuff paddling som mig och vi båda är besvikna. När vi viker av upp mot toppen från liftgatan har jag ingen chans att följa honom. Kroppen vill inte lägga i någon högre växel. Jag sliter och ser hur jag närmar mig dimman. Känns lite spännande. Hade jag varit superpigg hade dimman gjort mig väldigt nervös då jag bara vill springa på och inte oroa mig vart jag ska. Nu känns dimman lite välkomnande. Jag kan använda den som ursäkt för att hålla lite lägre fart och istället fokusera på att följa leden.

JAN_7425_Jesper_Andersson-1640x923

Foto: Jesper ”Jeppman” Andersson

 Ser toppstugan först när den är 50m framför mig. Slappnar av. Lägger ner stavarna och tar energi medan jag springer. Följer leden. Möter en kille på väg mot mig. Jag säger att markeringarna går här. Häng på! Tydliga markeringar. Leden är enkel och tydlig. Lite för enkel. Leden nedför berget ska ju vara rätt brant och teknisk till att börja med. Blir lite tveksam. Men markeringarna är ju tydliga. Får sällskap av en tredje kille och grabbarna fattar snart att vi är på väg fel. Vi springer tillbaka och hjälps åt att hitta rätt.  Grymt skönt att lyckas komma på banan igen men ser samtidigt löpare som jag passerat på vägen upp springa där. ”Åh nej, nu har nog ALLA sprungit om mig.”

Springer på, tankarna snurrar i huvudet. Varför går precis allt fel? Dessutom sitter stavarna inte ordentligt på ryggen. Får springa och trycka ner dem hela tiden. Skorna sitter lite för löst. Känns som att jag ska tappa dem. Och har jag inte lite ont i magen också? Tycker riktigt synd om mig själv ett tag där jag springer. Men tvingar mig själv att släppa de negativa tankarna och fokusera. Jag har inte tagit semester en vecka från jobbet och lämnat mina kollegor när vi har så mycket att göra, bara för att springa runt här och tycka synd om mig själv. Jag tänker också att de finns de personer som skulle ge vad som helst för att få tävla och springa nedför berget och göra det jag gör nu, men som inte kan på grund av skador och annat. Jag slutar sura över minuter jag tappat och gläds åt att jag hittat rätt igen och faktiskt fortfarande är med i tävlingen.

Kommer till växlingen. Har nu glömt att jag tänkt stanna här. Försöker få min support Johannes att berätta hur långt efter jag är. Han förstår inte riktigt vad jag menar, enligt honom leder jag och har gjort hela vägen! Han har varit mest orolig från förra växlingen, då jag kom upp helt vit i ansiktet från paddlingen, att hans telefon skulle ringa. Kvällen innan start skrev vi upp hans och Carolins mobilnummer på min nummerlapp ifall jag skulle behöva bryta och ringa tillbaka dem till Åre. Jag var väldigt osäker på min förkylning och vi antog att det är på väg upp för slalombacken som jag kommer veta om kroppen klarar det här eller inte.

Kommer iväg på cykeln. Trampar på. Kör ner i ett lerdike och flyger över styret men landar mjukt. Får rapporter på vägen. Rapporter som säger att Simone är 2 min efter mig. Simone Maier är en stark multisportare från Nya Zealand som dominerat de snabba Kina tävlingarna de senaste åren.

2 minuter efter i Huså och hon har fortfarande inte kommit ikapp mig, tänker jag och får för första gången en positiv känsla på tävlingen; Spännande att se hur länge jag kan hålla henne bakom mig. Jag cyklar på, får i mig bra med energi. Blir passerad av ett par killar men det blir solocykling hela sträckan. Får ny rapport vid Kostigen. Malin är 4 minuter efter. Inget om Simone.

Ola Rockberg (5)

Foto:Ola Rockberg

Är fortfarande rätt glad att vara först. Brukar vara i ledning i Huså. Har varit först även i Björnen. Men att vara först längs Kostigen bara 20 min från mål är en ny upplevelse. Cyklar på. Uppför sista branta stigningen, nedför downhillbanan. Daniels bror Johannes står nere vid botten av slalombacken. Ös nu!!, ropar han. Han och vår underbara barnvakt Carro har missat Daniels målgång bara för att ge mig tider längs cykelbanan då de märkte att jag var orolig i Huså.

Det ger mig pepp och jag svänger uppför sista backen in mot mål. Speakern säger att vinnaren kommer, jag kan inte riktigt ta in det. Är glad att vara i mål, glad att få krama om Daniel som är jätteglad. Alla runtomkring är jätteglada och jag är mest förvånad. Hur gick det här till? Mitt lopp hade kunnat ta slut efter 15minuter då jag tappade greppet om paddeln i forsen, jag hade kunnat hamna helt vilse på toppen och jag hade kunnat ge upp. Men det gjorde jag inte. Och det räckte till en seger!

Jeppman1 (3)

Foto: Jesper ”Jeppman” Andersson

Jeppman1 (4)

Foto: Jesper ”Jeppman” Andersson

Vi svenska tjejer gjorde alla en bra kämpainsats och jag fick sällskap av Malin Hjalmarsson och Marika Wagner på podiumet. Även Malin sprang fel på toppen men hittade rätt tillsammans med Marie Nilsson som hamnade på 5e plats. Simone Maier slutade på 4e plats. Tiderna jag fick på cyklingen stämde inte. Dels hörde jag fel, jag hade längre försprång på cykeln och dels stämde inte tjejernas tider i liverapporteringen.

Jeppman2

Foto: Jesper ”Jeppman” Andersson

Daniel hade en helt annan tävling än mig där han kände sig stark från start till mål. Han var snabbast av alla uppför berget och tog en andraplats i herrklassen efter Nyzeländske multisportaren Sam Clark som gjorde en outstanding paddelsträcka. Trea Jari Palonen, som cyklade snabbare än någon annan gjort på denna bana.

FullSizeRender

Foto: Jari Palonens instagram

ÖtillÖ Swimrun Utö

Mäktigt att titta på bilderna från Utö Swimrun. Att vi var 600 personer från 19 länder som stod på startlinjen nedan var inget jag uppfattade där och då. Vårt fokus var på oss själva och att göra vårt eget race

Vi bestämde oss väldigt sent att köra Utö Swimrun. Jag körde Costa Brava Swimrun i Spanien i april och då kändes formen superbra. Sedan dess har jag hunnit med att göra ett inhopp i Haglöfs Silva på en 24-timmars AR-tävling men också dagisbaciller och förkylningar, massa jobb och övriga livet..

Med jobb och barn är det svårt för mig att följa ett träningsschema. Jag brukar istället fokusera på att vara glad över de träningspass som blir av (och försöka göra dem riktigt bra). Istället för att bli stressad över vad jag inte tränar. Det är väldigt lätt när allt rullar på, betydligt svårare när inte allt går som man vill.

IMG_2546

Inför det här loppet satsade jag och Daniel på att göra rätt förberedelser. Ett kort swimrunpass tillsammans i vår lilla sjö samt ett dopp i Nynäshamn dagen innan loppet för att känna på vattentemperaturen i havet.

IMG_2717

10 grader i vattnet. Vem hoppar i först?

Vår plan för loppet var att gå ut lugnt för att stadigt öka. Min farhåga var dock att det ändå skulle betyda att jag skulle få gå ut hårt och sen bara överleva.

Linus Ahlberg1

Foto: Linus Ahlberg

Blev peppad när jag insåg att Daniel menade allvar med att gå ut lugnt och att jag inte behövde dingla bakom honom. Kanske lite överpeppad. Daniel löste det med att ta bort snodden så jag fick springa av mig själv under första halvan.

worldofswimrun

Foto: World of Swimrun

Loppet flöt på bra, vi hade tryggt avstånd bak mot nästa mixlag samtidigt som vi nästan hela tiden hade sällskap av de fem första herrlagen.

Längst ut på Utö började en längre löpsträcka och där ökade vi tempot och lyckades gå om två lag och plötsligt hade vi bara ett herrlag framför oss.

Linus Ahlberg

Foto: Linus Ahlberg

Superpeppande och nu fick Daniel upp farten och jag hängde på så gott jag kunde i snodden.

IMG_2876

Foto: Head Swimming Nordic

Linus Ahlberg2

Foto: Linus Ahlberg

Det blev varmt att springa i våtdräkt så den längsta simningen var välkommen. Tyvärr blev vi omsimmade av ett herrlag. Vi ökade farten lite till och försökte jaga ikapp dem under banans sista del men de var för snabba.

worldofswimrun1

 Foto: World of Swimrun

Jättekul dock att vi lyckades vinna mixklassen med 16 minuter och nå mållinjen som totaltreor efter fyra timmars race, 6 minuter från en totalseger.

27231837552_9f7fe207aa_o (1)

WINNER MIXED

11

Top 3 result ÖTILLÖ Swimrun Utö, 29 Maj, 2016

MEN

Jonas and Lars Ekman (SWE), Bröderna Bäver, 3:56:49

Fredrik Axegård and Alex Flores (SWE), Team Runfast77, 4:01:47

Henrik Wahlberg and Klas Wiréhn (SWE), Team Löplabbet, 4:03:52

MIXED

Kristin Larsson and Daniel Hansson (SWE), Team Addnature, 4:03:24

Marika Wagner and Staffan Björklund (SWE), Apollo Sports/Head Swimming, 4:19:51

Fanny Danckwardt-Lillieström and Joakim Axelsson (SWE), Team Orca, 4:22:32

WOMEN

Annika Ericsson and Elisabet Pärsdotter Westman (SWE), Lag PärEric, 4:38:25

Amanda Fischer and Sara Svensk (SWE), Team Simcoachen, 4:40:37

Charlotta Nilsson and Bibben Nordblom (SWE), Puppy TS 4:51:28

Utö swimrun redbull tältet

Foto: World of Swimrun

Costa Brava Swimrun

Swimrun i Spanien. Swimrun i en semesterbroschyr!

Beskrivs bäst i några bilder

IMG_2246

Foto: Andres Nunez – Last Race Studios

 Små öde badvikar och branta klippor uppblandat med välordnade promenadstråk och semesterorter. Katalanska kuststräckan norr om Barcelona bjöd på en härlig mix av tävling och semesterfirare.

IMG_2233

Foto: Jordi Santacana

Kuststräckan är böljande och det var få platta partier. Upp, ner, simma, upp, ner, simma. upp, ner..  1500 hm motsvarar nästan ett alplopp

IMG_2201

Vi passerade en del fin natur längs banan med några små idylliska badvikar. Största delen av kuststräckan är dock väldigt exploaterad. Hotell, restauranger och väldigt många trappor

IMG_2203

Vackrast var det under vattenytan.  Simmade i korridoren mellan branterna nedan. Att få simma i såna här miljöer gör det så värt allt slit i bassängen.

Skärmklipp

Jag och Desiree gjorde ett riktigt bra lopp. Full fart i vattnet och starka löpningar resulterade i en seger.

1

Då vi genom hela racet hade tryggt avstånd bak mot tvåorna och treorna så slappnade vi aldrig av utan fokuserade på att slå så många herrar som möjligt.

IMG_2245

Foto: Andres Nunez – Last Race Studios

Något vi lyckades bra med också. Fyra herrlag före i mål.

IMG_6053

Swimrunsäsongen 2016 har startat!

IMG_2237

En enkel (och inspirerande) vardag

1

Träna, äta, sova, leka. Så har dagarna sett ut de senaste veckorna.

När fokus är att få till bra träning, är det en förutsättning att allt runt omkring fungerar. Det underlättas mycket av att allt är lättillgängligt här, allt från restauranger och matbutiker till gräsmatta och lekkamrater för lillgrabben. Mormor och morfar trivs lika bra som oss på Playitas och tack vare deras hjälp har vi de senaste dagarna även lyxat till det med ovärderlig ostörd nattsömn. (Alla småbarnsföräldrar förstår värdet i det)

3Mormor och morfar som vi har att tacka för både bra träning och bra vila

Att ha alla praktiska faktorer på plats är en sak. Sen underlättar det såklart också att normalbilden på Playitas är att hit åker man för att träna. Ingen trängsel där man får ursäkta sin framfart bland lösa hundar och söndagsflanörer..

4Simbassängen och aerobicpasset är populärare än solstolarna

Här springs det från soluppgång till solnedgång, kolfibermonster för hundratusentals kronor trängs på vägarna och motionärerna i Ironman finisher t-shirts tränar jämsides med OS-hopp.

5Även neoprenmänniskor har blivit en del av normalbilden i byn

Att träna med andra atleter ger inspiration. Många hänger här under vintermånaderna och även om vi tränar mot olika discipliner går det ofta att synka träningspass ihop.

7

Och ja, att bli frånsprungen är också inspirerande. Ibland är det just det som krävs för att bli snabbare.8

Sen måste jag väl medge att det kanske inte krävs någon större motivator att traska iväg till bassängen såna här morgnar..

6

Just nu har vi det nog nästan lite för bra här. Vinden har mojnat, sikten i havet är glasklar och största problemet är att man råkar simma några minuter för länge..

9

Med träningen utanför dörren..

IMG_0273

Vi har rätt bra vardag hemma. Simträning innan jobbet med inspirerande simgrupper, skön cykelpendling till jobbet (speciellt nu på vintern då det inte är någon trängsel på cykelbanan), hinner oftast med lunchpass på jobbet och sen träning hemma i skogen efter jobbet.

Varför åker man då på träningsläger?

IMG_0231Inte bara för att skaffa sig sim-bränna..

Förra vintern var jag mammaledig och passade på att resa väldigt mycket. I år var jag väldigt länge inne på att vi inte skulle åka iväg någonstans utan njuta av vintern hemma. I takt med att temperaturen sjönk och barnbacillerna frodades så ändrades mina tankar och vi bestämde oss för att tillsammans med mina föräldrar att åka till Playitas.

I måndags landade vi i solen och det kändes så bra att vara tillbaka igen

IMG_9953Mysigt välkomnande!

Under vinterhalvåret är Playitas ett säkert kort. Det är en relativt kort resa, lagom varmt för att orka träna hårt och framförallt är det grymt smidigt med en träningsanläggning där allt finns inom räckhåll när man reser med småbarn.

IMG_9979

Vi tjänar ovärderlig tid på att inte ha någon transportsträcka till träningen, tid som kan användas till återhämtning. Oavsett om vi ska simma, cykla eller paddla surfski är det bara att kliva ut från lägenheten och sätta igång.

IMG_0067
Uppe på favoritkullen 10 min från lägenheten

Det som känns extra bra med denna resa är att se hur lycklig vår lilla kille blev av att kunna springa ute utan overaller och stövlar. Tidigare har han ju varit så liten och mest bara hängt med oss. Kul att vi kan kombinera hans för tillfället stora intresse att gräva i sand och plocka sten med våra aktiviteter.

CIMG3561

Så mycket annat finns det inte att göra på denna lilla vulkan-ö men det är ju precis så vi vill ha det. Iallafall en vecka till!

Kullamannen

För två veckor sedan hade jag aldrig kunnat ana att Allhelgonahelgen skulle spenderas i Skåne.

1

Jag och Daniel har avslutat tävlingssäsongen båda två men det är ändå alltid kul (och bra träning) att köra lite lopp för skojs skull. Daniel blev sugen på att åka till Mölle och springa Kullamannen veckan innan start och jag och A ville självklart följa med som supportrar.  Samtidigt upptäckte jag att Kullamannen inte är en tävling utan flera småtävlingar. En av dem, en reflexbanetävling skulle dessutom gå kvällen innan Daniels lopp så jag anmälde mig till den. Sedan skulle ju Daniel starta väldigt tidigt på lördagmorgon och det gick en tävling på eftermiddagen som jag nog skulle hinna springa. Så plötsligt var jag anmäld till två lopp.

Största utmaningen inför Reflexracet var att både hinna med att jobba, resa 60mil och stå på startlinjen kl 18 i Mölle hamn. Jag fixade det och vi var ett 70-tal löpare som gav oss ut i mörkret. Reflexerna var rätt få och glesa så det vart svårt att följa. I början var det jag och en annan kille som sprang först men efter halva banan tog jag över ledningen själv.

Det var härligt att komma ut ur skogen och se hamnen med alla ljus framför sig. Mycket folk och en aktiv publik i ledning av ”multisportpionjären” Erik Ahlström gjorde att det inte var några problem att hitta vägen in mot mål, 2 minuter före bästa kille.

P1150774

Loppet var mer ett stiglopp med pannlampa än reflexbana, men det var kul det med.

P1150799

Lördagmorgon startade Daniel ”Dödens Zon” kl 8 och jag och A tog oss en bra bit ut på banan och hejade på alla löpare.

P1150867

Daniel sprang in på en fin 3e plats i tuff konkurrens i herrloppet innan det var dags för mig att starta igen. ”Svarta banan” denna gång. 14km stiglöpning.

P1150900

Vi tjejer startade 10 minuter efter herrarna och med 300 herrar framför oss i spåret så blev det lite Vasaloppskänsla. Så fort stigen blev mindre och mer teknisk var det en strid ström med herrumpor framför mig som jag var tvungen att passera. Trots alla människor i spåret fungerade det väldigt bra och alla jag sprang förbi visade hänsyn (alla utom en person som sprang med hörlurar!!))

IMG_4239

Samtidigt blev det en extra bonus med alla glada hejarop och jag försökte heja tillbaka så ofta jag orkade. Det var ett riktigt kul lopp med bra stämning på banan och och jag lyckades vinna med 3,5 minuters marginal till tvåan.

P1150916

Allt som allt blev det en riktigt härlig helg i Skåne med både tävlande och mycket tid till annat också.

IMG_8930

Kärruset

Helgen efter SM gick det två roliga småtävlingar nära stan. Night Trail Run på lördagen och Kärruset dagen efter.  Hemma gjorde vi en rättvis fördelning hemma och körde varsitt lopp.

Kärruset föll på min lott och det blev en riktigt fin dag i Gnesta. Daniel fick sin träning genom att springa genom tävlingsbanan innan start och sedan var det min tur att ta i med nummerlapp på.

AMO_5033-2_liggandeFoto: Anders Molin

Loppet var 10 km, två varv på en 5km slinga. Jag låg en bit bakom en orienteringstjej första fyra kilometerna innan jag kunde gå om strax innan ett långt lerdike.

IMG_3775

Lyckades få ett litet försprång upp från diket och ut på andra varvet.

1Jagad

Fick rapport av Daniel ut längs banan att jag hade en ledning med 25 sekunder och så lade han till att jag måste börja ta i.

AMO_5034-2Foto: Anders Molin

Hade visst lite krafter kvar i kroppen då jag lyckades utöka ledningen och till slut vinna med 1 minut och 25s. Bra med en hejarklack som pushar en ibland..

12119982_10153573068216253_4512694348826645629_o

Var riktigt tuff och bra bana i fin terräng och ett mysigt arrangemang.  Lite kul överraskning att man sjönk ner till midjan i lerdiket på andra varvet då det blivit dubbelt så djup efter alla löpare som passerat..

IMG_4092Lerig morsa i mål

Svensk Mästare

Känns alltid bra att avsluta säsongen med en titel, men största anledningen till att vi körde sprint-SM i nu i helgen var för att få lite färsk tävlingserfarenhet av multisport inför nästa säsong.  Det har varit mycket swimrun i höst och då känns det viktigt att även få in ett multisportrace nu när vi går in i vinterträningen.

528580_446013495449449_543607528_nDen här säsongen har varit fantastisk. Har kört 13 tävlingar och lyckats vinna 10 av dessa. Jag har sprungit över fantastiska berg, simmat i alpsjöar och paddlat snabbare än någonsin tidigare.

IMG_9653

Självklart har jag haft motgångar också under året. Tänker framförallt på ÖtillÖ men även den skada i foten som jag fick i juni. Den påverkade inte tävlingsschemat men var inte en optimal start på sommarsäsongen.

fotSnabbt tillbaka på banan tack vare AccessRehab

Året som gått har varit lite annorlunda än tidigare, dels har jag varit mammaledig från jobbet fram till september och dels har jag inte kört någon Adventure Race tävling utan istället valt att fokusera på multisport, trail run och swimrun. Mammaledigheten har möjliggjort att vi har kunnat resa väldigt mycket. Vi skippade egentligen den regniga vintern i Stockholm helt och sedan har det fortsatt med mycket resande under tävlingssäsongen också.

image_54af94e7e087c30604ae9dae

Det är lite tuffare att resa och tävla med en ettåring jämfört med att åka själv. Återhämtningen efter tävlingarna blir inte optimal, men samtidigt ger han så mycket energi så det blir plus ändå.  Självklart är det annorlunda att tävla och träna när man har barn men jag har inte upplevt det som något hinder som det ibland kan framställas som.

image_5602f28c9606ee2aa3b7e0bd

Genom att jag satsat på flera grenar har säsongen varit väldigt intensiv. Under hela sommaren har i stort sett varje helg varit uppstyrd med antingen tävling eller någon form av förberedelse inför tävlingar. Därför har jag nu innan SM haft några lugna veckor i september och det har känts väldigt lyxigt att inte resa utan bara vara hemma.

IMG_8793Jag uppskattar så otroligt mycket att vi har skogen bakom husknuten och kan enkelt gå ner med kajaken till sjön och framförallt  alla träningskamrater runt om i krokarna.

Borta bra men hemma bäst!

När det inte går som förväntat..

ÖtillÖ! Äntligen skulle vi få stå på startlinjen. Även om det här är min första swimrunsäsong har jag och Carro ändå väntat ett tag på just ÖtillÖ. 2013 skulle vi egentligen ha gjort vår premiär men vi drabbades av en skada innan start. 2014 var det väl inte så mycket tankar på ÖtillÖ då jag födde barn ett par månader innan, men då vi tog emot Daniel och Lelle som världsmästare på Utö kände vi båda två att kan de så kan väl vi också.

10390000_10154576600500346_8945417553477040122_nSagt och gjort. Swimrunsäsongen 2015 var ett faktum. Som jag skrivit tidigare har jag inte direkt någon naturlig fallenhet för simning. Simträning är tufft för mig. Är många gånger jag önskat att jag kunnat springa eller paddla mig i simform. Det är då det har krävts en tydlig målbild för att simpass ska bli av. En bra prestation på ÖtillÖ har varit mitt mål denna vinter.

Säsongen startade i maj. Blev en överraskande seger i Utö Swimrun där alla våra tuffaste motståndare var med. Dock var simningarna korta och vi hade fördel av vår löpstyrka.  Vi lyckades ta ytterligare en seger i Engadin Swimrun, trots längre simningar och rejält kallt i vattnet. Följde upp med en vinst i Höga Kusten Swimrun i storm och oväder.

mål

Än så länge har allt gått på räls, bara säsongsavslutningen kvar. Den tävling som gjort att jag faktiskt kommit iväg till simhallen under vintern. Kändes bra innan start. Ingen extrem värme eller kyla som i Engadin, en hel del blåst och vågor men inte värre än ovädret under Höga Kusten. Vi var förberedda på att forcera Stockholms skärgård precis som vi gjort på tidigare race.

Jag såg framemot att få gå i mål på Utö, att vara så där härligt trött som man bara kan bli efter ett heldagsrace och att få umgås med alla sköna swimrunmänniskor på banketten. Det blev en målgång, och en trött kropp. Dock saknar jag både den härliga känslan och festen efteråt.  De jag umgicks med efter målgång heter Thommy, Per och Robert och utgör teamet Eventcare.  Iofs väldigt trevliga grabbar så jag kan inte klaga på sällskapet eller servicen! Jag låg på golvet hos dem i några timmar och blev mycket väl omhändertagen, fick både ett par påsar dropp i armen och färdtjänst hem till stugdörren

Dagen började ändå ungefär enligt plan. Vi tappar som väntat på den första långa simningen men avancerar stadigt uppåt på de tekniska löpningarna och tar över ledningen efter att ha avverkat 1/3 av hela banan.

P9070162Foto: Linus Ahlberg, Head Swimming Nordic

Känner redan från start att löpbenen inte riktigt är med mig idag och det är ett motstånd i kroppen som jag är lite orolig över. Men tiden går ändå snabbt och plötsligt har vi ett välkänt riktmärke framför oss; Grissimningen. Det går hög sjö och jag avundas inte Carro som ligger först och måste hålla riktningen i strömmar och vågor. Tjuvkikar ändå upp en gång och ser det gula skynket. Helt otroligt, snart har vi klarat av den på pappret tuffaste etapp och har bara det ”roliga” kvar.

ÖTILLÖ 2015

Vi är riktigt kalla och stela men rätt glada när vi stapplar upp för klipporna. Knappt har vi dock hunnit upp på land så kommer ytterligare en långsimning, 970m. Ännu stökigare än grissimningen med kraftiga strömmar och vågor. Försöker titta upp ett par gånger men vet inte vart vi ska. Känns som att jag ligger i en tvättmaskin. Vet knappt åt vilket håll vi simmar.

Uppe på fast mark igen är det något som är fel. Är väldigt kall såklart. Det är svårt att utföra löprörelser med stela ben men löpningen blir än mer avancerad i och med att hela världen snurrar och plötsligt ligger jag på backen.

Har ett tryck i nacken och lungorna och mår inget bra alls. Carro ger mig all energi hon har och jag äter upp allt vi har plockat på oss i våra dräkter under tiden vi sakta tar oss fram. Nu borde jag komma igen. Det är ju min favoritdel som kommer. 21 km löpning och sen korta ö-hopp in till mål. Men kroppen är helt kaputt. Ingen del vill egentligen röra sig och mina lungor vill bara hosta sig ut från kroppen.

P9070315Foto: Linus Ahlberg, Head Swimming Nordic

Vi försöker köra på men det blir inte bättre och jag är fortfarande helt vimmelkantig. Vi inser båda två att jag inte kommer komma igen. Både jag och Carro har tävlat över 10 år och även om vi är bra på att pressa oss själva vet vi vart gränsen går. Vår kamp om seger som vi var här för, är över. Vi reflekterar inte ens över när tjejerna passerar oss. Vi har påbörjat en ny kamp, att ta oss till Utö. Här betyder lagkänslan allting. Hade jag inte känt Carros stöd och att vi båda var inställda på samma mål hade vårt race tagit slut där.

Vi behöver inte säga så mycket, vi vet båda vad vi kör för och vi rör oss långsamt framåt. Många lag passerar, många frågar hur jag mår.

Efter två mil på land längtar jag till vattnet igen. Tänker att bara jag kan simma långsamt så kan Carro dra mig över. Och ja, Carro får dra. Hostan som jag har på land blir ännu värre i vattnet då det känns som lungorna drar ihop sig och jag tvingas lägga mig på rygg och hosta halva simningarna. Tänker på Carros axlar då hon har tävlingar i Kina nästa vecka och vänder runt på mage, håller ut så länge jag kan hålla tillbaka hostan men snart är jag tillbaka på rygg igen.

A8070173Foto: Linus Ahlberg, Head Swimming Nordic

Det tar tid och jag är rätt utslagen men vi når Utö. Bara 3km löpning kvar till målet. Knappt styrfart på mig men vi jobbar en lyktstolpe i taget. Joggar en stolpe, går en stolpe.. Med ett par kilometer kvar får vi för oss att vi har ett tjejlag bakom oss. Tidigare har vi knappt noterat de lag som passerat men nu är vi ändå tagit oss så här långt vill vi inte bli passerade på sista biten. Tar i allt jag har och försöker springa fler lyktstolpar.  Vi håller avståndet. Carro tittar bak, det är bara ett herrlag..Puh! I vanliga fall hade vi gjort allt för att komma före så många herrlag vi bara kan men det här var ingen vanlig dag. Det är en dag jag aldrig vill uppleva igen.

Våra oroliga grabbar tar emot oss i mål. Bokstavligen.

Skärmklipp

Vi har varit ute riktigt länge, över 11 timmar. Vi har tappat ner till en fjärde plats och det tog oss över fyra timmar att ta oss från Ornö till Utö, en sträcka som borde gå på under 3 timmar.

Hamnar hos Eventcare som hjälper mig tillbaka. De kollar puls, blodtryck och temperatur på mig efter en halvtimme. Apparaten hittar ingen puls. Inget blodtryck heller. Men död är jag inte, bara nedkyld, 34 grader i kroppstemperatur.

Med fler filtar, mat och dropp så stiger kroppstemperaturen till 37 grader och efter fyra timmar blir jag utsläppt. Efter hot från läkarna att jag får sova i deras stuga om jag inte piggnar till ytterligare lyckas jag både duscha och få i mig riktig mat.

Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Jag är glad över alla framgångar jag haft under säsongen men alla race är ett nytt race, oavsett historia. Det krävs att både kropp och huvud är med till 100% för att vinna.

Tack vare den fantastiska hjälp jag fick efter loppet från Eventcare har jag snabbt kunnat återhämta mig. Självklart revanchsugen men får hålla mig till tåls ett tag då årets swimrunsäsong är över. Dags att gå in i simhallen igen. Med nya mål i bakhuvudet..

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Stranda Fjord Trailrace – Norges vakreste fjelløp

strandaFoto: http://strandafjordtrailrace.com/

Hemma igen efter fem fantastiska dagar på Norges vackra västkust.

IMG_6718Vi åkte till Norge för att köra första upplagan av Stranda Fjord Trail Race. Grymma arrangören hade ordnat med barnvakt så att både jag och Daniel skulle kunna springa men bara några dagar innan avresa blev Albin förkyld. Blev inte mycket sömn nätterna innan loppet och med tanke på att ÖtillÖ bara är två veckor bort fick vi revidera våra planer.

Albin var pigg och glad och brydde sig inte nämnvärt om att han var förkyld (förutom på nätterna) , jag var rätt tjock i huvudet och Daniel började känna sig tät i näsan så det var med lite osäkerhet vi startade resan. Allt flöt dock på väldigt bra och det gick otroligt smidigt att flyga till Ålesund och sedan ta bil till Stranda.

IMG_6151Så fort vi kom upp i bergen mådde vi alla bättre!

IMG_6330Vi ville självklart inte lämna bort Albin då han var snorig så han och Daniel fick agera hejarklack åt mig under loppet. Jag kände mig helt frisk inför lördagen men startade ändå tävlingen med annan inställning än jag brukar. Visste att jag behövde ha krafter kvar att stå emot lite baciller när jag gick i mål och inte kunde ta ut mig helt.

Banan var bara 33km men med 2600 höjdmeter på denna sträcka och en delvis teknisk fjällöpning så var det ett antal tuffa timmar som väntade i norska fjällen.

Det blir en häftig start på loppet med ca 500 hm uppför fin stig genom skogen innan vi kommer vi över trädgränsen och upp på bergsryggen med grym utsikt över fjorden.

IMG_6884Därefter brantar det på och det blir även klättring på alla fyra upp till första toppen, nästan 1500möh. Jag har sprungit en del skyrace i Alperna där det också är en del höjdmetrar, men skillnaden är att där följer man oftast stigar som går i slag, här var det inga slag. Bara rätt opp..

Det är mycket stenhoppande till nästa topp 1336möh innan vi springer nedför berget och kommer ner på myrmark. Springer förbi så fina hjortron.. Väldigt lockande då jag har slut på vätska. Hade hjortronen funnits längre ner när jag var ännu törstigare hade jag nog nästan stannat och plockat en näve.

Det fortsätter nedför en bra bit, hela vägen ner till fjorden igen. Min fina hejarklack möter upp strax innan vi kommer ner till byn. Har varit ute så länge så hälften har somnat..

IMG_2581Under loppet är man självförsörjande med vätska och energi men i Stranda på väg upp till sista toppen finns en bonus energistation. Tänker att nu är det ju bara en topp kvar och äter det jag fångar i farten.

Med facit i hand så är det ändå 1200hm kvar här och jag hade kunnat fylla på lite mer energi men finns ju alltid ett pannben att gå på när bränslet tar slut.

Det är en vacker stigning uppför Strandafjället men det är ändå väldigt skönt när jag ser toppen av sista berget och vet att jag bara behöver ta mig över det för att nå det hägrande målet på andra sidan.

IMG_2734Jag kan korsa mållinjen som segrare  i damklassen och med fem grabbar framför mig

IMG_2683Nöjd med att jag höll min plan så bra. Med tanke på mitt utgångsläge innan loppet var fokus att bara köra mitt eget lopp hela vägen. Jag hade fördelen av att ha kontroll över loppet från start och kunde hålla jagande tjejer på tryggt avstånd och behövde inte ta ut mig helt.

2Foto: Håvard Myklebust

Men det är ju inte så att jag inte blir trött av att inte maxa. Loppet är tufft oavsett hur hårt man kör och jag var rätt mör när jag kom i mål.

IMG_2696Fick bra mat i Roaldspaviljongen innan prisutdelningen och lycklig liten kille fick åka gondol både upp och ner för berget.

IMG_2590Största segern var att vakna upp dagen efter med lite stela lår men ändå känna att kroppen var pigg och att jag lyckats stå emot alla baciller. Vi tog en lugn dag och passade på att njuta av Trollstigen och Atlanterhavsveigen i bästa vädret!

IMG_6590Blev ett simpass i Atlanten, riktigt härligt. Lite ovan vid allt liv i vattnet bara. Mycket småfisk och maneter och jag väntade bara på att en stor torsk skulle dyka upp framför ansiktet.

Måndagen tog vi en tur på fjället ovanför Geirangerfjorden och jag hade så gärna missat planet hem..

a

Springa i berg är ren lycka!

1

 

 

Ångaloppet

Ångaloppet! Tävlingen där solen alltid skiner. Vacker bana, härlig publik och hård konkurrens. 400 lag på plats! Allt toppen utom min kropp..

19900372323_2051433ba1_o

Efter en intensiv tävlingsmånad med Åre Extreme Challenge, Engadin Swimrun och Höga Kusten Swimrun har det varit jätteskönt med lite tävlingsfritt. Har fått till både bra träning och bra återhämtning och var riktigt taggad att tävla igen när vi ställde oss på startlinjen.

20521298605_ceefd1a403_o

Starten går men det känns inte jättebra. Ibland brukar jag vara seg på grusvägarna men så släpper det i skogen. Väntar på att benen ska komma igång men inget händer.

head1Foto: Linus Ahlberg, Head Swimming Nordic

Är jättefin löpsträcka över stock och sten men mina ben blir bara värre och värre. Nästan så att jag känner att jag bara vill lägga mig ner eller börja gå. Fast vi inte startat speciellt snabbt. Ångaloppet skiljer sig lite från andra tävlingar i och med att snodd inte är tillåtet. Därför kör vi i mitt tempo och Daniel kan mest bara hjälpa mig mentalt. Han frågar om jag vill ha en gel, rätt säker på att jag ska svara Nej och att han får två. Brukar vara så. Jag förvånar honom med att trycka i mig hela efter typ 2kms löpning.

Känner mig rätt desperat. Har som mål att ta mig fram till vattnet, till första simningen och hoppas att benen ska kvickna till där.

20334576559_8f1ff5bdab_o

Simningen kommer och efter lite strul med utrustningen ligger jag äntligen i vattnet. Får vilat benen lite och jag försöker börja trycka på löpningarna.

Blev mycket fokus på tävlingen mellan mitt huvud och mina ben men själva tävlingen som vi är där för är en riktig katt- och råttalek mellan oss och duktiga simmarna Desiree och Martin (DeMa).

20333239088_4bb9314423_oDeMa i fullt fart ute på simningen innan vi ens hoppat i vattnet

Vi passerar växelområdet efter insjövarvet tillsammans innan vi lyckas gå om på löpningen och ta ledningen ut på havsvarvet. Men inte utan att vi har våra medtävlare hack i häl hela vägen ut.

simmasverige-7477

Två lätt stressade simmare

simmasverige-7483

Tävlingen består av 23 simningar a’ totalt 2 km. Ingen jättelång sträcka men utan våtdräkt och handpaddlar tar det ändå tid för en multisportare som knappt flyter.

20334573719_5002936964_o

Till vår fördel är löpningarna ute på öarna väldigt fina, men det är korta sträckor och det blir många snabba växlingar mellan simning och löpning. På pappret snabba växlingar i alla fall. Jag kom på kvällen innan att jag skulle testa ny utrustning. Klipsk tjej! Personlingt rekord i långsamma i- och urgångar..

head4Foto: Linus Ahlberg, Head Swimming Nordic

Även om min löpning inte är toppen är det ändå där vi lyckats hålla farten gentemot våra förföljare. Under 20e simningen kan vi dock inte hålla emot längre och blir passerade. Vi ser tydligt hur avståndet snabbt växer men i vattnet finns det inte så mycket vi kan göra.

20521291925_eb18605395_o

Lite hopplöst känns det men vi ger aldrig upp. Vi trycker det jag har i dagens kropp ut på sista löpningen in mot mål och med 300m kvar får vi syn på dem igen, nära men inte tillräckligt..head5Foto: Linus Ahlberg, Head Swimming Nordic

Blev en 2a plats, 23s efter grymma segrarna och även om det aldrig är jättekul att vara 2a så är jag ändå nöjd att komma så pass högt upp en sån här dag. Lite kul också att vi bara hade fyra herrlag före denna gång:)

head6

Swimrun på riktigt

Tillbaka i verkligheten efter sagolikt vackra Engadin Swimrun..

Leif WikbergFoto: Leif Wikberg

I helgen körde vi Höga Kusten Swimrun. Också en grymt vacker tävling. Men på ett annat sätt.

Övik bjöd på sol och blå himmel dagen innan race när vi var ute vid kusten och kikade på banan.

12Lugnet före stormen..

Under lördagen blåser det dock upp rejält och regnet drar in. Trots det ruggiga vädret så är stämningen i startfållan på topp. Blandat med viss spänning.. Tävlande kramar om varandra och vi funderar nog alla över på vad som egentligen väntar där ute.

När startsignalen går är det dock ingen som tvekar utan vi kastar oss i vattnet tillsammans.

MagnusStenmanMer armbågar än kramar här. Foto: Magnus Stenman

Även om det inte är pigga ben jag och Carro startar med, så flyter allt ändå på bra. Är lite synd bara att det är så svårt att kika på utsikten samtidigt som man parerar såphala klippor!

MagnusStenman1Foto: Leif Wikberg

Första 700 meters simningen känns det som att vi simmar och simmar men inte kommer någonstans. Ena glasögat läcker och jag funderar över hur det skall gå på simningarna längre ut. Men för varje simsträcka känns allt bättre och bättre.

PederSundstromFoto: Magnus Stenman

Ganska snart kommer vi fram till Råskärsön, där det första sprintpriset, RAW Award delas ut på toppen.

raw

Stökig och rå terräng men jättefin löpning över ön. Snabbt är vi ute ur skogen och det är dags att hoppa i igen. Vi kör på helt ok ute på de hala klipporna, ingen stress och inga misstag. Men det är ändå skönt att komma in i skogen och ut på kraftledningsgata där vi kan trycka på lite.

Carro har nedräkning till nästa spurtpris, två stycken wakeboards! Vi närmar oss priset men då MÖTER vi plötsligt herrtäten..

MagnusStenman2Foto: Magnus Stenman

 Tävlingsledningen hade bedömt de kommande simningarna som för exponerade och farliga att en omläggning av banan hade gjorts i sista stund. Nu vänder alla lagen ute på udden innan ihoppet och springer samma sträckning tillbaka som vi kom ifrån.

Daniel & Lelle däremot, som var först till udden, hann hoppa i och ge sig ut på simningen mot Trysunda innan de blev stoppade och fick vända om. De hade sen problem med att ta sig upp på udden igen i de höga vågorna som slog in mot klipporna.

Vårt största problem med att vända om blir att hitta rätt väg tillbaka. Jag och Carro är bra på att följa snitslar och bara köra på, men vänder vi oss om så har vi oftast ingen aning om varifrån vi kom. Som tur är för oss har vi en del andra lag runt omkring att följa.

PederSundstrom2Foto: Peder Sundström

PederSundstrom3Tillbaka på fina Råskärsön Foto: Peder Sundström

Vid nästa energistation som ligger vid den ursprungliga startplatsen får vi de nya direktiven över hur banan kommer fortsätta på fastlandet med mer skyddade simningar och lite längre löpning än planerat.

JorgenPetterssonFoto: Jörgen Pettersson, www.allehanda.se

Självklart protesterar våra ben lite över bonuslöpningen som blir. Vi hade sett fram emot 7km simning och bara 30km obanad löpning, men Carro funderar fortfarande på Wakeboards och jag ser några herrlag strax framför så det är dessa delmål vi fokuserar på för att fortsätta hålla farten uppe under de 16km som är kvar av tävlingen.

JorgenPettersson1Foto: Jörgen Pettersson, www.allehanda.se

Och det räckte hela vägen. Efter 5 timmar och 40minuter på banan var det riktigt skönt att korsa mållinjen som segrare i damklassen, precis före första mixlag och med bara sex herrlag framför oss.

målJorgenPettersson2Foto: Jörgen Pettersson, www.allehanda.se

Blev en bra dag för hela gänget där grabbarna tog hem segern i herrklassen och vann en del spurtpriser. Tack vare att organisationen fixade barnvakt till tävlande så hade även Albin en bra dag i tryggt sällskap.

postrace

Nästa år hoppas jag på samma upplägg men lite mindre vind så att vi får köra originalbanan hela vägen..

pizza

Ett av världens vackraste lopp?

Helgens lopp i Engadindalen kommer absolut med på min topp 5 lista över mest magiska lopp jag kört. Helt klart i klass med att springa löplopp i Himalaya och multisporta på Tasmanien.

Engadin Swimrun (1)

Men! Det är inte bara vackra vyer och mysig miljö. Loppet är brutalt. 48km löpning och 6km simning är ju ingen avskräckande distans men löpningen sker framförallt utför eller uppför, givetvis i våtdräkten och simningarna sker i iskalla alpsjöar. Allt detta på nästan 2000 meters höjd. Kan inte bli så mycket bättre!

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Jag och Carro testade vattentemperaturen dagen innan loppet. Vi velade lite om vi skulle klippa armarna på våtdräkterna då det underlättar mycket på löpningarna i värmen. Efter simningen var vi helt överens. Ingen klippning! Tog ungefär en halvtimme att tina upp i badkaret efteråt..

IMG_4614Simtest. Ja det är kallt..

Lördag och racestart klockan 8 i Maloja. Redan klockan 7 på morgonen värmer solen ordentligt och vi omvärderar vårt beslut. Jag har med en sax och i toalettkön 25min innan start väljer vi att klippa av våra armar. Mentalt inställda på att vi kommer bli nedkylda på de långa simningarna men att vi kommer kunna springa snabbare.

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Loppet startar med jättefin löpning upp och ner i bergen. Vi ligger bra med och kör på i lagom fart. Även om vi kokar i våra dräkter är vi glada att slippa de långa armarna.

Skärmklipp1

Första simningarna är underbara. Vi blir helt lagom nedkylda för att längta till löpningarna igen.

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Efter tre timmar har vi fått en bra ledning i damklassen samtidigt som vi ligger på 6e plats totalt av alla lag. Vi har dock två grabblag som vi fightas med under nästan hela banan. De simmar betydligt snabbare än oss men vi lyckas ta ikapp det på löpningarna.

IMG_4094

Strax efter halva loppet kommer vår på pappret tuffaste del; en 1450m simning följt av en 1250m simning med bara kort löpning mellan. Känns ändå bra att vi mentalt kunnat förbereda oss på denna sträcka innan start. När vi kokar i våra dräkter på löpsträckorna kan vi vända det till det positiva att ju mer uppvärmda vi är innan simningarna, desto längre kommer vi kunna hålla värmen i vattnet..

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Första långsimningen är kall. Jag har simmat i Rapadalen i Sarek under en multisporttävling och det är ungefär samma känsla här. Benen skakar och tänderna skallrar lite men vi vet att varje simtag tar oss närmare uppgången.

19429940190_a3429671c0_o

Det är lite stela ben på den korta löpningen mellan simningarna. Men när Daniel och Albin som är vår cyklande hejaklack ger oss rapport att jagande tjejer (som är väldigt duktiga simmare) är nära oss nu glömmer vi allt vad kyla är. Även om simningen i St Moritzsjön också sker med skakande ben och hackande tänder tror jag inte att någon av oss märker det. Allt fokus på att simma på så snabbt vi bara kan och hålla utkik varje gång vi andas ifall några rosa badmössor glider upp på sidan om oss.

18997041693_7a2a5d8755_o

Vid nästa energistation får vi ny rapport av Daniel. Han hade sett fel på GPSen tidigare. Vi hade fortfarande drygt 20 min försprång!

IMG_4058Vi var ändå glada att han jagat upp oss så vi glömde kylan på simningen. Samtidigt gick luften ur oss lite och vi fick kämpa för att behålla farten på den nästsista 8km löpningen.

IMG_1312Vår bästa supporter!

Vi försöker jaga grabbar för att hålla farten uppe på sista sträckan. Enervit Sweden som är grymma simmare drog om oss på långsimningarna och de har vi ingen chans att komma ikapp längre men vi har Team Adeptic Elit inom räckhåll och vi gör vårt bästa för att ta dem.

19431347139_06d707fd34_o

Bra för motivationen med denna jakt men grabbarna kör bra på slutet och vi kommer aldrig ikapp. Vi är ändå väldigt nöjda med att gå i mål på en slutlig 8e plats av alla 150 lag och en alldeles underbar seger i damklassen, 30 minuter före andra damlag! Är grymt kul att tävla med Carro då vi kompletterar varandra så bra på banan. Carro drar på simningen och jag på löpningen, ingen stannar någonsin och har vi ingen vätska eller mat går vi lika bra på bergsenergi..

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Skumpa har aldrig smakat så gott!

IMG_1791

IMG_1828

IMG_1924Prisutdelning – Segrarna i Herr, Mix och Dam

IMG_4075Efterfest:)

Innan och efter tävlingen passade vi på att njuta av lite av bergen…

IMG_4106  IMG_4598

IMG_4575IMG_4768

Nu är vi fulladdade på energi igen och redo för nästa race – Höga Kusten Swimrun på lördag!

Haglöfs Åre Extreme Challenge

HÅEC , Sveriges första multisporttävling och numera även Europeiska Mästerskapen i multisport. Jag gjorde min tredje start i HÅEC i lördags. Förra året låg vi på BB med vår lilla guldklimp när tävlingen avgjordes men året innan var jag på plats.

åre 2013HÅEC 2013, Foto: Jakob Edholm

Ledde då efter paddlingen och löpningen innan starka Carro drog om på cyklingen. Min taktik i år var egentligen bara att köra på mitt eget race och se hur långt det räcker. Fokus senaste veckorna har varit mer på OM jag skulle kunna köra istället för hur snabbt jag skulle kunna köra. Men paddlingen har känts mycket bra hela sommaren så där hoppades jag att jag skulle kunna göra en ok sträcka och löpningen brukar gå bra för mig mycket bara för att jag älskar att springa uppför. Min cykelprestation brukar hänga ihop med de timmar jag lagt ner på cykelträning..

Åre bjöd på en uppfriskande morgon på raceday och jag bytte ut solglasögonen mot vindjacka precis innan start. Tappade känseln i fingrarna rätt snabbt men jag fick bra fart på surfskin ändå och låg bra med och kunde jobba upp ett försprång gentemot övriga tjejer.

jakobedholm (9)Foto: Jakob Edholm

Kom upp ur vattnet som första tjej med knappt två minuter tillgodo på Carro som också gjorde en bra paddling och över tio minuter före övriga tjejer.

Löpningen kändes mycket bra och det gick snabbt att komma upp över slalompisten och svänga av upp mot skutans topp

jakobedholm (10)Foto: Jakob Edholm

Det var kul att springa uppför och benen kändes lätta. Jag jagade och lyckades plocka en del grabbar på vägen upp

jakobedholm (2)På jakt! Foto: Jakob Edholm

 Passerade toppen som 12:e person overall

Image-1Foto: Johan Lidström

Var helt fantastisk vy när vi kom upp genom molnen och skutan visade sig från sin bästa sida

jakobedholm (3)Foto: Jakob Edholm

Sen skulle jag ju ner från berget också. Gick inte lika bra som upp. Fick inget flyt i den söndertrampade snön och ramlade ett par gånger. Insåg sen att snön fortfarande höll om jag sprang på sidan om spåren. Gick bättre allt eftersom. Lite jobbigt att bli ikappsprungen av en del grabbar som jag passerat på vägen upp men lyckades dryga ut ledningen i damklassen med ett par minuter på vägen ner så hade lyckats skapa mig sju minuter tillgodo på närmast jagande Carro i växlingen i Huså.

Visste ändå att sju minuter skulle vara gränsfall när Carro sätter fart på cykeln och flyger fram.

carro

Lite negativa tankar från start tillsammans med rapporter om hur Carro plockade minut efter minut gjorde inte att mina cykelben direkt spratt av energi.

kmti3Kämpar för att försöka hålla farten uppe.. Foto: Johan Lidström

Fastnade i myren, fick oflyt i leran och kändes som jag knappt hade styrfart på grusvägarna.

Så när Carro passerade mig några kilometer från mål kändes det nästan skönt. Tänkte: ”Ok nu behöver jag inte ta i mer.” Men när Carro passerar ropar hon; – ”Fortsätt tryck, Jossan kommer!”

Superstarka Josefina Wikberg från Haglöfs Silva hade sprungit upp sig till tredje plats och hade satt av på cykeln i grym fart och min planerade ”vila” uteblev därför.

Lyckades dock behålla min andraplats och det var skönt att rulla över mållinjen och få krama om min fina hejarklack

jakobedholm (5)Foto: Jakob Edholm

tobiashemlinkarlssonFoto: Tobias Hemlin Karlsson

Inte som planerat..

Snart dags för ett av årets stora solorace i multisport, Åre Extreme Challenge. Jag är glad att jag är på plats och kommer stå på startlinjen imorgon.

fot

För en månad sedan, efter Utö Swimrun, kände jag en stark smärta i ena foten efter loppet. Smärtan kom direkt efter målgång när benen tinat upp i duschen. Det blev besök hos duktiga Martin på AccessRehab som konstaterade att det inte var en värre skada men ändå en senskida som var ordentligt irriterad och behövde få vila från löpning i tre veckor. Behandlingen med nålar har hjälpt till att påskynda rehabiliteringen.

Så under hela juni blev det alltså inte någon multisport eller löpartävling men däremot några riktigt bra paddelrace som jag är väldigt nöjd med.

IMG_3521

Dagen innan midsommar tog jag mina första löpsteg igen. Som alltid efter ett uppehåll i löpning kände jag mig som en flodhäst, men ingen känning från foten. Nu har jag hunnit med ytterligare två löppass och känner mig trygg med att ta mig över skutan på lördag.

Har laddat upp senaste dagarna med lite stol och vackra vyer i Storulvån och Norge.

FullSizeRender (3)

Oavsett hur den fysiska uppladdningen gått så är jag iallafall laddad för att göra det bästa jag kan imorgon. Det kommer bli spännande då det är första året alla svenska tjejer är på plats och förmodligen blir det stenhårt i damklassen!

Utö Swimrun

Äntligen! I’m a swimrunner

Foto: Linus Ahlberg, Head Swimming Nordic

Debuten gjordes på Utö Swimrun, en deltävling i ÖtillÖ World Series och både  jag och Carro var peppade på en hård dag i skärgården

lelle1Taggade tjejer minuterna innan start

Kände redan tidigt i söndagsmorse att kroppen var riktigt sugen på race. Var skönt att vakna och dels inse att jag sovit flera timmar i ett sträck, det har inte hänt så många nätter senaste 11 månaderna, och dessutom känna att benen var pigga!

Något som slog mig precis dagarna innan tävlingen var att jag ju faktiskt är nybörjare på swimrun. Har inte tänkt så tidigare, förmodligen för att jag spenderade hela förra säsongen inne i swimrunvärlden. Fast då som hejarklack från cykelsadeln medan Daniel tävlade.

1Kom inte i någon våtdräkt förra sommaren

Sedan är ju i och för sig inte skillnaden mellan swimrun och multisport jättestor. Det går ju ut på samma sak; att forcera terrängen så snabbt som möjligt med naturen som utmaning och tävlingsarena. Fast så är det ju det där med simningen..

OLYMPUS DIGITAL CAMERAFoto: Linus Ahlberg, Head Swimming Nordic

Under mina 20 första år har jag varit rädd för att ha huvudet under vattnet. Jag kunde inte dyka eller simma på grund av det. När vi badade på somrarna simmade jag bara tantsim. Så att vara nära 30 och få börja med typ ”kaffekokaren” på första simpasset gav slutsatsen att här måste det finnas mycket förbättringspotential att hämta.

Allt går ju om man vill och det är fantastiskt när man får belöning för det jobb som är nedlagt. En belöning är den grymma frihetskänslan av att för egen maskin ta sig obehindrat fram över land och vatten.

lelle

Och det hade ju varit väldigt trist att stå över alla dessa roliga race bara för att jag fortfarande hade varit rädd för vatten eller inte lärt mig simma ordentligt..

OLYMPUS DIGITAL CAMERATeamwork – viktigaste faktorn för framgång. Foto: Linus Ahlberg, Head Swimming Nordic

Och tävlar man vill man ju självklart vinna. Utö Swimrun består av 35 km löpning och drygt 4km simning. Första delen av racet hade vi en tuff kamp mot våra hårdaste konkurrenter Annika och Maria i Team Surfspot. De två dominerade förra årets swimrunsäsong och de simmar otroligt snabbt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAFörst i, sist ur = jaga, jaga ,jaga.. Foto: Linus Ahlberg, Head Swimming Nordic

Vi lyckades dock jaga ikapp på löpsträckorna och det blev en bra kamp oss emellan då vi ofta hoppade i havet samtidigt. En bit in i tävlingen kom dock en lite längre löpsträcka där vi kunde dra ifrån och här började även det finaste partiet på hela tävlingen med grym obanad/stiglöpning i skog och klippor och lite mer fart på vattnet.

17696974074_83fefe3689_o

 

18315645922_e55ab370fe_o

Underbar natur på södra delen av Utö så där kunde vi njuta mycket. Det var tur för sista timmen blev det mycket pannben då det var 8km platt grusväg. Vi kunde ändå hålla bra fart tack vare att vi hade ett herrlag framför oss som vi lyckades jaga ner och även två grymma åskådare som peppade oss!

IMG_0491

Var grymt skön känsla att gå i mål efter fyra och en halv timme som segrare i damklassen, före alla mixlag och som 12:e lag totalt av de 200 lagen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA Foto: Linus Ahlberg, Head Swimming Nordic

10439057_10152952312673435_2730640811107736445_n

lelle2