ötillö

by

SWIMRUN ARHOLMA – LANDSORT

KRAKEN EPIC ADVENTURE

“Have you heard what they are up to next weekend? They plan to swim and run from Arholma to Landsort. It must be at least 200km.”

I first heard about the adventure a week before takeoff. Annika mentioned it while we were out training. My first thought was “Wow, how crazy. They will get so cold. I’m glad we’re not doing something like this.” As we continued our swimrun session we didn’t speak much more about it, but none of us could really drop the thought. By the end of the training we were both like; “Maybe we should join?!”

Since ÖtillÖ World Championship sadly had been cancelled, our calendar was blank for the weekend. And with loads of training in the bucket it would feel good to get use of it somehow.

It was not much time to prepare though and as the days came closer we realized what a huge challenge we had in front of us. Looking closer into the maps we understood that the real distances were closer to 50km swimming and 210km running.

250 km throughout Stockholm Archipelago is not a walk in the park and we were not too cocky reaching Arholma Island after hours of travelling on land and sea on Thursday evening.

I didn’t know what to actually expect from the weekend. We’re all experienced racers, but this was different. In a race you have a finish line to focus on, you have a race organization, a safety team and even a plotted course to follow. 

We were unsure how the navigation would turn out. Even though Pontus and George had put in massive effort planning the course the last nights, our google-maps-print-screens did not show all details. Another uncertainty was if the group would be able to stick to the pace. We could not go too fast in the beginning but not too slow either as we needed to cover a distance of at about 80km each day to reach Landsort before dusk on Sunday.

Anyway, focus now was to control what we could control and as the schedule was tight we all agreed that we should not waste any minutes of daylight during the coming three days. Alarms were set on 3.10 the coming morning and we made ourselves ready to start moving into the unknown.

Day 1:

Arholma-Möja, 12 hrs, 80 km (16 000 m swim / 64 km run), 32 islands

Longest swim: 1 500 m (Ålandet-Gåsö). Longest run: 10,5 km (Yxlan)

As we set off from Arholma before the sunrise the nervousness was gone and it all felt right. Everyone was motivated for the adventure, ready to suffer but mainly to have a fun journey together.

On the road..

The first hours simply flew away and it didn’t take long before we arrived to Blidö where we got spoiled with real food for lunch. Pasta and Pesto on a plate is luxury in this context.

Eating lunch at 9 in the morning made sense when you already have been working for 5 hrs

Before we went off on this adventure Annika and I had talked a lot about how to motivate ourselves. We thought it might be hard for us to complete every section of the course as we had less than a week to prepare. Our concern was if we would miss a section the first day, it could be harder to motivate ourselves to get through the course the coming days.

Two days before the start Annika came up with the excellent idea that we as a team should complete the course. Our goal then became that at least one of us must be at the course at all time. It turned out very well. We did many sections together but Annika took care of the longest swims while I cared for the longest runs. In this way we were taking advantage of our strongest skills and were also able to push ourselves for the team. It helped us to stay focused all the way.

All for one, one for all. All the way..

Not sure if it was the pasta lunch or our fresh legs but the first day went faster than estimated and we managed to arrive to Möja already after 12 hours. Getting there before sunset, having a (cold) shower and dinner at the restaurant before preparing the next day was a great start of the adventure.

Day 2:

Möja-Ornö, 15 hrs, 86 km (8 700 m swim/77,3 km run), 22 islands.

 Longest swim 1 400 m (”Pig swim”) and longest run 18,5 km (Ornö)

Next morning started as the previous day; porridge breakfast 3.40, filling bottles, loading our bags on the boat and get going. We started the day with an 800m swim before the sun went up. It didn’t matter that it’s cold and dark, moments like these are just A M A Z I N G! It sounds cheesy, but, the early hours of the day were magic and I’m forever grateful I got to experience these moments.

The coming islands after Möja were challenging with tricky terrain and navigation. As we could not move as fast as we wanted on land, we decided to jump into the water and swim a bit more than planned.

I think this is the true essence of swimrun. Alternating the discipline based on the terrain. As we carry all gear we use it’s a freedom to quickly switch between running and swimming  

After a long morning with difficult orienteering it was quite a relief to enter the ÖtillÖ course and skip the map for a while. The course is very familiar environment for all of us and a nostalgic place where we have gone through hard moments with race bibs on.

Kymmendö Lanthandel. On ÖtillÖ this place is an important energy station. Here it became our lunch stop. Freeze-dried pasta. Not as luxurious as yesterday but I can promise that after hours on gel and bars, it’s exactly what you were longing for.

Heavy rain and wind characterized the rest of the day. We all had to dig deeper and it’s when the conditions get tougher you realize how important everyone in the group is and our spirit was still high.

We finished the day with almost 20km of running on Ornö. We had no maps of this section since we’ve done it several times before. Suddenly we didn’t recognize the terrain and realized that we probably must have missed a turn. As it was getting dark we decided to ask for directions at a nearby house.

We knocked on the door and a woman looked out. Behind her some small kids pop up, curiously looking at the soaking wet strangers, dressed in wetsuits, who was trying to explain why they were lost out here late at night. But before we had finished our excuse she interruped us. “Hey, We know who you are. We are following you on Instagram!”
The friendly family then pointed us in the right direction and we could continue to our night camp.

Saturday was a big day covering 87km and it took us about 15 hours. By the time we finally reached our night stop at Ornö Båtvarv. It felt great to get a quick “archipelago shower” and pizza delivered from Utö.

Day 3

Ornö-Landsort, 15 hrs, 76 km (13 700 m swim/ 62,3 km run), 25 islands

Longest swim 6 130 (Danziger Gatt) and longest run 13,8 km (Utö).

The night went by way too fast and after a few hours of sleep it was time to get going again. We got into routines quite well by the third day; Preparing porridge, filling bottles with hot water, getting our stuff together, putting on our wet wetsuits and start moving.

The section between Ornö and Utö was just as magical as it is during the ÖtillÖ race. 15km of island hopping’s and choppy swims.

Reaching Utö is always a special feeling as it’s the final island of the ÖtillÖ course. Also a day like this, when you know you will continue another 65km, it was uplifting to enter Utö.

The coming 14km gravel road on Utö had less action and this was probably my sleepiest section. However, the energy table that our excellent support boat was serving at Vålö solved all energy dips.

A blueberry smoothie on day three was high value!

The big challenge of the day was Danziger Gatt, the huge waterway between Nåttarö-Nynäshamn. It’s heavy trafficked by oil vessels and big ferries and could be dangerous to cross in bad conditions. Today everything was on our side; Calm water, sun’s out and the big ferry to Gotland just passed before the group got into the water.

I followed the 6km swim crossing over Danziger Gatt from the boat as my and Annikas goal to complete the course together was still alive. Annika is the strongest swimmer I know but I was worried that she would suffer from the cold on this section.

For me, the cold was definitely the toughest challenge on our adventure. I struggled getting warm even after short swims and at this point when we had spent almost 40 hours in our wetsuits and it got harder and harder to keep the body temperature up. In the boat I was loading with hot water and ready to jump in and replace Annika at any time if she would get too cold.

The conditions were amazing and all the strong swimmers made a tremendous job over Danziger Gatt. It was not until it was about 800m left to Nynäshamn they got up on a small cliff to recharge.

This was mine and Annikas opportunity to switch swimmer and for the first time our goal actually felt within reach. From here we had only about 30km left to Landsort and we could even sight the light house in the horizon.

Joakim navigated as a king and it was a beautiful section alternating shorter swims and runs.

  • Great surprise to meet friends who stopped by to say hi from their kayaks
  • Dinner time!

Just as the sun started to drop down we crossed the last islands to our finish line. A finish line that we had constructed and only existed in our heads but maybe one of the best lines I ever crossed. I will never forget the feeling when the whole group entered Landsort.

We did this adventure to spice up our everyday life, to challenge ourselves and have fun together. When our legs and bodies got tired it was the positive attitude in the group that kept us going. Everyone was taking turns in being strong, always helping and cheering each other.

The Kraken swimrunners plus Pär who is behind the camera

Thanks everyone involved for making this possible!

Arholma – Landsort:

Tot distance: 242 km; 48,4km swim and 203km run. 79 islands, 42 hrs.

All pictures from @krakenswimrun

by

Hat trick at ÖtillÖ World Championship

Our third consecutive win at ÖtillÖ World Championship. It’s an unbelievable feeling.

Below an extract from ÖtillÖ press release, followed by my race report in Swedish.

The top teams pushed the pace to incredible speeds at the 13th edition of the ÖTILLÖ Swimrun World Championship, one of the toughest one day races in the world. Conditions were ideal for a quick pace on the 75 km long race course in the Stockholm archipelago but no one had expected the course records in each category men, mixed and women to be crushed with such incredible times.

The undefeated duo Annika Ericsson and Kristin Larsson (SWE) had a fierce battle against second placed women’s team Fanny Danckwardt and Desirée Andersson (SWE), who led a big part of the course but finally finished 3,49 minutes after the leaders who beat their own record from 2016 with not less than 36 minutes. ”Today’s conditions were just perfect, warm water and no wind. We have been able to race properly without being stiff and cold as previous years. We also met really tough competition this year so we had to keep on pushing”, said Kristin Larsson at the finish at Utö after the team’s third world championship gold in swimrun and record fast time in the women’s category.

https://otilloswimrun.com/smashed-course-records-at-otillo-swimrun-world-championship-2018/

Det blev hat trick för mig och Annika. Tredje raka segern i ÖtillÖ World Championship. Känns nästan overkligt att vi lyckats återupprepa segrarna när det är så lång tid emellan som ett helt år. Det är ju så mycket som skall klaffa för oss bägge två just den dagen; toppad form, frisk, skadefri, fungerande utrustning och en taktik som håller hela vägen. Den sistnämnda vågade vi oss på att förändra det här året.

Jag har många gånger tävlat nästan rakt av och förlitat mig på mitt pannben. Min vilja och envishet har tagit mig väldigt långt men det är också en egenskap som kan ställa till det. Första gången jag ställde upp i ÖtillÖ 2015 körde jag totalt respektlöst från start. En rejäl käftsmäll 8 timmar in loppet resulterade i att jag vinglade imål med en kroppstemperatur på 34 grader.

Foto:Linus Ahlberg

Året därpå, 2016, var jag bättre förberedd både med simning och med en egen energiplan. Vi satte ny rekordtid på 9 timmar 36 minuter. Det var mitt och Annikas första ÖtillÖ tillsammans och vi körde bra men kände bägge två att den här tiden kan vi nog förbättra.

Foto:Linus Ahlberg

2017 körde vi med helt nya dräkter, prototyperna som sedan blev ARK Ornö –dräkten, med premiumneopren på överkroppen och löparvänlig underdel. Fortfarande körde vi på hårt från start och när vi nådde Ornö hade vi redan en ledning med 30 minuter. Vädret var också ovanligt tufft så med den hårda starten blev avslutningen trött och vi lyckades inte slå fjolårets tid.

Inför 2018 visste vi att återupprepa segern en tredje gång är inget vi gör på gamla meriter. Varje lopp är ett nytt lopp. Däremot kan vi dra nytta av våra tidigare erfarenheter.

ÖtillÖ är 75km totalt, 10 km simning och 65km löpning över 26 öar mellan Sandhamn och Utö. Veckorna innan loppet simmar och springer jag och Annika genom hela banan. Ett kul inslag i träningen och en mental förberedelse inför loppet. Det är också ett tillfälle att njuta av miljön i en avslappnad situation jämfört med tävlingsdagen då det är fokus på annat.

 

På tävlingsmorgonen står vi lugnt i startfållan 5 minuter innan startskottet går. Vi vet vad som väntar och ser fram emot det. Känner oss redo. Vår utrustning är strået vassare än tidigare år. Vi är inställda på en annan taktik och vi har ytterligare ett år av gemensam träning i bagaget. I stort sett varje torsdag det senaste året har vi mötts upp i skogarna mellan oss och tränat tillsammans. Snackat. Umgåtts. Att tävla tillsammans ger mer än att bara dela ett tävlingsmål. Det blir ett naturligt sätt att umgås med vänner, dela upplevelsen i naturen och motivera varandra till tuffa träningsperioder. Men inte minst, med en lagkamrat jag litar på vågar jag pressa mina gränser under tävling.

Startskottet går och startfältet rör sig snabbt framåt i gryningen. Solen är på väg upp när vi kastar oss i på den första simningen, 1700 meter. Havsytan är som en spegel och vattnet är varmt (16 grader) och vi kliver upp på andra sidan bara lätt nedkylda. Tidigare år har vädret varit mer krävande, kroppen skakat av nedkylning och balanserandet på klipporna efteråt varit mycket tuffare.

Under själva tävlingen säger vi inte så mycket till varandra. Korta peppande ord. Allt flyter på. Vi har starka tjejer runtom oss. Fanny och Desiree är i vattnet snabba som delfiner. De tar och håller ledning ett par timmar in i loppet. Vi ligger inte först men ändå känns det som att vi har full kontroll över loppet. Vi springer i lagom fart, fokuserar på vår egen taktik och jag ser fram emot kommande öar.

Foto: Jan-Henrik Bäck

Drygt halvvägs in i loppet kommer en tuff etapp, 1400 meter simning som är helt oskyddad för minsta vind. Den beryktade grissimningen som har en förmåga att suga ut all energi ur kroppen. Men för första gången möts vi i år av helt stilla vatten. Finns inte ett spår av någon ”grissimning”. Det enda som bryter vattenspegeln är vågrörelsen från dem som redan är i vattnet. Vanligtvis brukar jag börja räkna armtag här när det blir för kallt för att ha något annat att fokusera på. Förra året kom jag upp till 600, i år hann jag inte ens börja räkna. När vi kliver upp lyder benen direkt, till och med käkarna fungerar och för första gången under mina 4 år lyckas jag tugga i mig hela twix-chokladen som alltid delas ut efter grissimningen.

När benen är pigga är sträckan mellan Mörtö Kobb och Mörtö Bunsö riktigt kul. Terrängen är fin men krävande. Innan nästa simning (1000 meter) kommer vi ikapp Fanny och Desiree som hade dragit ifrån oss tidigare. Vi håller ihop över till Kymmendö och springer tillsammans mot Ornö. Alla fyra känns väldigt starka. Ingen stressar utan har fullt fokus. Allt känns så kontrollerat och det ger mig mycket självförtroende. Vi simmar över och kliver upp på Ornö tätt ihop. Ornö är 20 kilometers löpning efter 7 timmars tävlande och det gäller att hålla uppe farten. Första åren var det här som min kropp vek ner sig och pannbenet tog över för att komma imål. I år samarbetar kropp och knopp. Annika och jag gör en fartökning och får en lucka. Vi drygar ut den sakta men säkert och vid Ornö kyrka har vi två minuters ledning.

Energistationen vid kyrkan är välkommen. Vi fyller på och jag riktigt känner hur energin går ut i kroppen. Simcoachen Ulf Hausmann är ute på cykel och hejar på och ger oss positiva baktider. Förra året var det här vi fick rapport att närmast jagande lag hade brutit och att vi hade en ledning med 30 minuter. Det gjorde att vi tillät oss känna efter hur vi egentligen mådde. Resultatet blev att vi tappade trycket helt och körde de sista 15 kilometrarna 20 minuter långsammare än 2016. Men nu är det helt annorlunda och vi kan öka farten den sista milen på Ornö. Marginalen bakåt växer men vi tar inte ut något i förskott utan fortsätter fokusera på oss och vad vi ska göra.

Avslutande öar innan sista ön, Utö, är små och simningarna är korta men plötsligt får jag kramp i en vad när hoppar i på sista simningen. Sträcker benet rakt upp i luften i ett försök att få loss krampen. Den släpper inte.

Vi kliver upp på Utö då Annika säger att vi har varit ute i 8.36. 8.36..! och det är drygt 20 min kvar till mål..! Jag glömmer allt vad kramp heter och vi springer på för allt vad vi har. Känslan är magisk inför vad som håller på att ske och benen är med oss. Vi är på väg mot Sub 9 timmar och en rejäl kross av vårt tidigare banrekord. För några veckor sedan när vi var ute och tränade körde vi hela vägen upp till målet, och det är jag tacksam över nu. Vi vet exakt hur långt det är och att vi måste ge allt nu. En knapp kilometer kvar möter Daniel upp. Kommer inte ihåg vad han säger men jag ser honom och det ger energi.

Foto: Daniel Hansson

Vi svänger upp för sista backen och ser målportalen med tävlingsklockan som visar 8 timmar och 56 minuter. Vi är första damlaget i historien som spränger 9 timmars gränsen och jag är så glad över mitt och Annikas hela genomförande. Vi har förberett oss noga, samarbetat bra och haft kul på vägen.

Tack Outdoorexperten som gör mitt tävlande möjligt.

Tack AccessRehab som tagit hand om min kropp de senaste 7 åren.

Tack till ARK Swimrun för att jag får vara med och utveckla de produkter jag tror på.

Tack till Salomon, Thule och SignSupply Sport som gör att jag alltid kan träna och tävla med den bästa utrustningen.

 

by

2017 ÖTILLÖ Swimrun World Championship – ATHLETE INTERVIEW

Two weeks before the start of ÖTILLÖ I was asked some interesting questions in a pre-race interview

Original source: ÖtillÖ World Series

by

Mitt äventyr

”2016 har varit ett fantastiskt tävlingsår men när jag tänker tillbaka på sommarens tävlingar så är det inte främst resultatlistorna som ger mig minnen. De starkaste minnena kommer från de upplevelser tävlingarna har gett mig.”

Den här säsongen har varit mycket framgångsrik placeringsmässigt och jag får ibland frågor om vad som driver mig att fortsätta tävla.

Jag älskar att tävla och utåt sett kanske tävlingar enbart verkar handla om resultat. Och ja, att vara snabbast eller slå nya rekord är jättekul och det är den första dimensionen av tävlandet för mig. Att vara i tävlingsmode och känna hetsen och spänningen ger en kick. Men det är ändå inte allt.

Den andra dimensionen av mitt tävlandet är den glädje och gemenskap jag får dela med min lagkamrat. Vi hjälps åt och samarbetar så att laget tar sig fram snabbare än vad någon av oss skulle ha gjort på egen hand. När jag är ute med en stark lagkamrat som jag litar på vågar jag också pressa mina gränser ännu mer. Det är häftigt!

Den tredje dimensionen är att naturupplevelserna förstärks. Vi tävlar på naturens villkor och ofta på tekniskt utmanande platser och i exponerad miljö. Utan nummerlapp är jag en rätt mesig person. En sån som tycker det är läskigt med strömmande vatten och gärna väljer ett säkrare spår nedför forsen, som gärna tar det lite försiktigt när det är brant och är kan få svindel när jag tittar nedför stup.

Hade det inte varit för tävlingarna hade jag inte utsatt mig eller tränat för utmaningarna. Att jag på tävlingarna faktiskt paddlar i den snabbaste strömfåran nedför forsarna, springer i hög fart utför branta sluttningar och glömmer bort höjdskräcken när det är lite luftigt, gör att jag får möjlighet att uppleva mer. Naturupplevelserna förstärks och minnena blir starkare.

Jag älskar äventyr och att tävla är mitt äventyr.

by

ÖtillÖ – The Swimrun World Championship

Sandhamn måndagmorgon 6.03

ÖTILLÖ The Swimrun World Championship 2016. Foto: JakobEdholm.com

Ett myller av amfibiemän stormar fram genom skogen över Sandhamn. Jag och Annika kör en hyfsat offensiv start för att få bra fötter på första simningen och löpningen går helt enligt plan. Jag springer bredvid Daniel uppe till höger i bilden och tänker på att det är sista gången jag kommer se honom de närmsta nio timmarna.

I samma ögonblick som vi hoppar i vattnet ser jag min föreställning om att få en bekväm resa över fjärden krossas. Vi har 200 personer bakom oss som också vill ligga på de första grabbarnas fötter. Det är simmare till vänster, höger och ovanpå mig. Alla utrustade med paddlar och skor. Panikkänslan är nära men jag är tacksam över att jag har starka Annika med mig som opåverkat tar oss framåt de 1800 m över fjärden.

29436667841_b2c2c01fe2_o

Uppgången sker under nästan samma kaos som vi hoppade i men vi kommer upp och nu är det dags för mig att göra frontjobbet. Utan att stressa kan vi passera en del lag över klipporna.

14224769_1747385982188871_535345170801242618_n

Vi har ett damlag framför oss efter första simningen. Amerikanskorna Sara McLarty och Misty Becerra har VM medaljer från Öppet Vatten Simning, men här på land är vi snabbare och kan gå om och långsamt fortsätter vi utöka avståndet mot de jagande lagen.

29482632826_6c23f095f0_o

Vi når första sprintpriset på Runmarö efter knappt två timmar och allt går enligt plan.

ÖTILLÖ The Swimrun World Championship 2016. Foto: JakobEdholm.com

Andra sprintpriset, Addnature Sprint prize, är vid energistationen på Nämndö och vi lyckas plocka hem det också. Snart fyra timmars tävlingstid och vi har en ledning på nästan 7 minuter före lag Head Swimming med Bibben och Maja.

fullsizerender-10

Foto: ÖtillÖ – The Swimrun World Championship

Vi har kommit drygt halvvägs på banan och vi närmar oss den beryktade grissimningen.

ÖTILLÖ The Swimrun World Championship 2016. Foto: JakobEdholm.com

Simningen från Mörtö klobb till Kvinnoholmen är ett tufft parti men jag blir glad när vi springer ner för klippan och både hör och ser två glada killar i kajak på vattnet.

14264932_1747404518853684_3788050957100201562_n

Min vän Jörgen har paddlat ut med en kompis för att heja på både oss och Daniel och Lelle och det är så tacksamt att de dyker upp på de tuffaste partierna.

29482636416_84d959df5a_o

Strömmar, vind och vågor gör alltid denna simning lite extra jobbig i verkligheten än vad en 1500m simning är på pappret. Återigen tacksam att jag har Annika som ligger först och håller både fart och riktning. Det blåser 10-11m/s och även om övriga simningar varit lugna kan man vara säker på att ”grissimningen” aldrig är det.

Annika simmar som en drottning och vi är snart ikapp ett herrlag som vi lägger oss bakom. Samtidigt hänger Staffan och Marika på oss och vi sex bildar ett tåg som går rätt snabbt över till fjärden .

28892072884_129f4f0b56_o

Jag känner ändå på löpningen efteråt att jag har slitit på simningen. Jag spänner mig i vågorna och skippar att gå upp och andas ibland så istället för tre-takts andning blir det femtakt många gånger.

linus-ahlberg1

Foto: Linus Ahlberg

Runt hörnet väntar dessutom ytterligare 1000m simning på oss. Som tur är har vi sällskap av vår grymma hejarklack hela vägen över. Ser Jörgen och ser att han ropar och hejar på oss. Svårt att höra i vattnet men precis som alla andra hejarop från vänner och bekanta längs banan, ger hejaropen oss mycket energi!

jorgen-kard

Trots det förstklassiga publikstödet så är denna simning den tuffaste för mig. Stökig och vågig och jag sliter hela vägen. Får inte till den avslappnade simningen som jag vill och skulle behöva ha inför Ornö där 20km väglöpning väntar.

ÖTILLÖ The Swimrun World Championship 2016. Foto: JakobEdholm.com

Kommer upp ur vattnet och det är min tur att hålla fart. Det går sådär, jag är för påverkad av vågorna. Har mjölksyra i hela kroppen efter de två simningarna och vi måste sänka farten.

kindgren2

Foto: Henrik Kindgren

Jag springer långsamt och försöker få i mig energi. Jag är trött och jag är nu också mycket väl medveten om att vi tappar tid mot de starka tjejerna Ulrika och Helena i Team Icebug som jagar oss. De är duktiga simmare och löpare och det går inte att tappa för mycket fart om vi ska hålla undan för dem.

Det är aldrig roligt att dippa under ett lopp, men jag har varit med om det tidigare och jag vet hur jag tar mig ur det. Jag fokuserar på att bygga upp energin igen med gels, salt och vatten. Annika är fortsatt stark och går fram och ger mig draghjälp istället för att vi ska sänka farten för mycket.

kindgren6

Foto: Henrik Kindgren

Så småningom börjar jag komma tillbaka och en oväntad men otroligt välkommen dusch- och energistation halvvägs på Ornö är precis vad jag behöver. Jag är fortfarande sliten men efter Ornö kyrka kan vi öka farten igen och avståndet till jagande lag växer lika snabbt som det krympte en halvtimme tidigare.

kindgren8

Foto: Henrik Kindgren

Precis innan vi går in i skogen på Ornös södra spets möter vi Magnus. Bara att se honom ger mig mycket inspiration att hålla uppe farten. Magnus är en grymt snabb bergslöpare som haft en del otur med skador men kommer ändå ständigt tillbaka oavsett och är alltid glad och positiv. Han berättar att Daniel och Lelle precis har vunnit. Under 8 timmar dessutom! Det känns jättebra men samtidigt är jag för fokuserad på vårt race för att kunna ta in det han säger helt och hållet. Här går vi nämligen in i den sista delen av banan.

magnus-jensen1

Foto: Magnus Jensen. Jag och Annika ute på loppets mest efterlängtade simning 

Sista timmen på banan är den absolut finaste! Korta simningar och obanad löpning rakt över öarna.

linus-ahlberg2

Foto: Linus Ahlberg

Vi springer på Tobias som jobbar för filmteamet. Han är en duktig orienterare och multisportare och dyker ofta upp på de mest oväntade ställena på banan och springer alltid i full fart BAKLÄNGES över rötter och stenar och filmar oss. Han säger att det är lugnt bakåt och att vi har tid att njuta nu och titta på utsikten. Jag hör vad han säger men att lyfta blicken orkar jag inte.

fullsizerender-8

Foto: Tobias Öström – När jag såg bilden efteråt förstod jag varför Tobias bad oss titta upp

Vi räknar ner. Tre öar kvar. 23 passerade. Två korta simningar.

untitled-3

Snart springer vi upp på Utö och vetskapen att det bara är tre km grusvägslöpning mellan oss och en mycket efterlängtad mållinje gör att de stela benen känns lite lättare.

untitled-1

Det tar 9 timmar 32 minuter och 3 sekunder för mig och Annika att tillsammans ta oss de 75 km från Sandhamn till Utö Värdshus. En timme snabbare än något damlag någonsin gjort tidigare under de 11 år som loppet körts.

20160905-20160905-eld3269

Efter Ornö Kyrka lyckades vi öka farten igen så pass att vi drygade ut avståndet bak med ytterligare sex minuter och i mål är vi till slut 12 1/2min före Helena Sivertsen och Ulrika Eriksson i Team Icebug.

29436660601_890ff24889_o

Det är jättekul att vi lyckas förbättra damrekordet med så pass mycket. Samtidigt så hade jag hoppats på att vara starkare på Ornö. ÖtillÖ är ett speciellt lopp där det är lätt att komma för nära gränsen. Samtidigt bidrar det också till tjusningen med att tävla i par. Med en stark lagkamrat vågar jag balansera på gränsen.

ÖTILLÖ The Swimrun World Championship 2016. Foto: JakobEdholm.com

Jag och Annika hade inte mycket tid innan start att köra ihop oss men vi tog alla möjligheter att träna tillsammans och även åka ut och träna på banan under helgerna. Det bidrog nog till att vi lyckades så pass bra. Tyska NDR dokumenterade ett av våra träningspass på banan här i programmet Ostsee Report. Inslaget börjar 28 minuter in i programmet.

ostsee-report

Det är mycket det här jag gillar med swimrun och just ÖtillÖ. Träningen inför loppet är väldigt rolig och jag får möjlighet att uppleva och utforska Stockholms vackra skärgård för egen maskin.

Stort tack till alla ni som hejade på plats och som följde oss på websändningen under dagen. Tack till vår fantastiska familj som ställer upp och tar hand om mitt och Daniels lilla hjärta under tiden vid tävlar. Tack till Addnature för att ni tror på mig.

linus-ahlberg

Foto: Linus Ahlberg

by

ÖtillÖ Swimrun Engadin – Först i mål

IMG_7072

Det har gått drygt två veckor sedan ÖtillÖ World Series Engadin. Två veckor sedan jag lyckades uppnå ett av mina största mål. Att vara allra allra först över mållinjen i en ÖtillÖ World Series tävling. Inga grabbar före!

IMG_4297

Om Åre Extreme Challenge helgen innan var en riktig kämpainsats så var Engadin ett race där vi hittade flytet och allt gick enligt plan. Två stora segrar och två tuffa men helt olika lopp. Att köra två av säsongens största tävlingar inom 8 dagar och att dessutom lyckas på båda innebär att det inte bara är på tävlingsdagen allt ska stämma. Det måste även bli bra däremellan.

Dagarna mellan ÅEC och Engadin blev det inte någon träning utan satsade på att få en bra återhämtning.

FullSizeRender (7)

Att stressa ner och leva i nuet är inte några problem när vi hänger i Alperna. Vackra berg, grymma lekplatser.. Så mycket mer behöver vi inte.

IMG_3949

ÖtillÖ Swimrun Engadin är ett 53 km långt lopp. 47km löpning och 6km simning. Tävlingen startar i Maloja, vi passerar de vackra alpbyarna St Mortiz, Sils och Champfer innan vi går i mål i Silvaplana och vi rör oss hela tiden på omkring 2000 meters höjd.

28237459366_4fcb0eeb79_o

320 deltagare ryms på startlinjen. 18 länder representerade. De flesta är rejält taggade när starten går och springer på som om det vore ett 800m lopp på grusvägen.

När väl stigningen kommer springer vi om lag och är snart i rygg på första herrlaget, tyska Campz, som vi slår följe med upp.

WINNER MIXED

Jag sa det förra året här och jag säger det igen, Engadin är nog det vackraste loppet jag kört. Den första delen tidigt på morgonen när solen fortfarande är på väg upp är magisk. Efter första stigningen dryper jag redan av svett men på väg ner ser jag den lilla sjön som ligger där 2600 möh och bara väntar på att få kyla ner oss.

WINNER MIXED

Vi och Campz är tillsammans första timmen av loppet. Vi märker att de är lite stressade och pressar lite extra på nästa simning och i nästa klättring för att se om de släpper och det gör de.  Vi kör hårt men vi vet också att vi måste disponera krafterna rätt då det är ett långt lopp.

IMG_4358

När vi tävlat drygt tre timmar springer vi ikapp en cyklist med snitselband och skyltar på ryggen. ”Åh nej, en snitseltjuv!”, tänker jag direkt och gör mig beredd att skälla ut honom. Men det är ingen vandal vi har framför oss utan Mats. Grymma arrangören som själv är ute och kontrollerar banan och stödsnitslar.  Han meddelar att vi hade 3 minuters ledning när vi passerade byn Sils och det känns bra att vi redan utökat försprånget bak.

Vi fortsätter att trycka på och hålla farten hög och balanserad. Vi är koncentrerade under hela loppet och försöker hela tiden hålla fokus på att göra rätt saker. Jag och Daniel har tävlat tillsammans i tio år, framförallt inom Adventure Racing där man i lag om fyra personer är ute i upp till 7 dygn non-stop. Det gör att det är enkelt att tävla tillsammans och båda vet hur vi måste agera.

IMG_7064

Sen är det klart att det är svårt att tänka tävling konstant under de sex timmarna vi är ute. Strax efter vi mötte Mats hör jag sirenerna från en ambulans. När man gått på hög ansträngning i fyra timmar blir känslorna lite förstärkta och jag tänker direkt på vår lilla kille. Säger inget högt men har svårt att tänka på något annat. Några minuter senare säger Daniel; Det ska bli skönt att se lilla A snart! Känns bra att han tänker på samma som mig och vi blir båda jätteglada båda två då vi bara två minuter senare ser A med farbror Johannes. Johannes har överraskat oss med att cykla en bra bit upp längs berget med barnvagnen för att heja på oss. Fantastiskt att se dem och vi kan fokusera på race igen.

IMG_7071Så här glada blir vi när vi ser våra två supportrar på banan

Vi är nu på väg mot banans tuffaste del. Två långa simningar; 1.5 km tätt följd av 1.2km i kalla alpsjöar. I början är det ganska enkelt. Ser bergen varje gång jag andas. Vackra berg på båda sidorna. Finns en del att titta på. Minuterna går och kylan tränger in mer och mer. När kroppen börjar huttra av kylan försöker jag bara fokusera på att slappna av. Vill inte ha krampande muskler nu.

IMG_7059-1024x9141450 meter simning avklarad

St Moritz sjön är lite varmare. Skönt, det här kommer ju gå lätt, tänker jag första biten. Ser byn St Moritz vid varje andetag på vänster sida och tänker på alla stackare som inte hittar ut till bergen. Som väljer att vara kvar i byn och shoppa handväskor. 20 min senare är jag inte lika kaxig. Det är kallt även i denna sjö och 1.2km simning är långt..

IMG_7075-1024x768

Efter långsimningarna är det dags att springa på igen. Asfalt och breda grusvägar. Tufft för mina kalla skakande ben men finns ingen anledning att sänka tempot. Vi mår båda bra och har energi kvar.

WINNER MIXED

Nästa simning är kortare och går i en riktig badsjö där vanligt folk simmar. Arrangören sa innan att temperaturen är som tevatten jämfört med de övriga sjöarna och när jag är kall under loppet är det den här sjön jag ser framför mig. Mina förväntningar byggs stadigt upp under loppet och ligger verkligen i nivå med tevatten när vi hoppar i.. Tvingas snabbt tillbaka till verkligheten efter några simtag. Sjön är säkert varm men inte riktigt det ljumma vattnet som jag föreställt mig.

Men vi har drygt en mil löpning kvar till mål att värma upp oss på och vi öser på. Senaste rapporterna säger drygt 13 min ledning. Det är mycket! Samtidigt är man inte i mål förrän man är i mål. Vi vet att herrlagen bakom oss ligger tillsammans i en klunga medan vi kört solo nästan hela loppet. Ingen ide att slappna av för tidigt.

Det är först när vi springer upp från sista simningen som jag börjar våga hoppas på att vi kan fixa det. 1.5 km kvar till mål. Möter Micke, den andra grymma arrangören, som meddelar att vi kommer krossa banrekordet. Han hinner krama oss båda två innan vi springer den sista, sista kilometern. Kitesurfarna är i full gång på sjön och jag blir plötsligt rädd att vi kommer knockas av en kite och missa målgången.

IMG_7066

Men i mål kommer vi, först av alla och sätter nytt banrekord med hela 14 minuter! Tidigare banrekord från förra året hölls av de flerfaldiga ÖtillÖ-vinnarna Björn Englund och Lelle Moberg. Vi lyckas slå det Schweiziska herrlaget (som även var tvåa förra året) med 16 minuter och Campz kommer in 20 minuter efter oss.

IMG_7073-1024x768

Känslan att nå mållinjen först av alla är fantastisk. Att lyckas när det gäller! Vi är glada, folk runtomkring är glada för vår skull och jag längtar efter A. Mycket känslor på samma gång som dessutom förstärks i en utmattad kropp. Jag börjar gråta när vi träffar vår lilla guldklimp bakom målportalen. Han delar inte mitt starka känslospel utan är mest yrvaken och bara tittar skeptiskt på hans trötta, blöta och härjade föräldrar.

Att ta en totalseger är stort för mig. Men jag hoppas också att vår seger kan inspirera fler tjejer att satsa! Från vår bakgrund inom adventure racing vet vi att tjejer och killar har olika styrkor och svagheter men på längre distanser har vi alla samma möjligheter att prestera. Tack ÖtillÖ för att ni låter oss tävla på lika villkor!

Top 3 result ÖTILLÖ Swimrun Engadin

  1. Kristin Larsson and Daniel Hansson (SWE), Team Addnature and Swedish Armed Forces, 6:14:17
  2. Igor Nastic and Jean-Marc Cattori (SUI), Team Ticino Bad Boys, 6:30:01
  3. André Hook and Wolfgang Grohe (GER), Team Campz.com, 6:34:2

ÖTILLÖ Swimrun Engadin 2016 Official 3-minute video

Nadja Odenhage

Foto: Nadja Odenhage

 

by

ÖtillÖ Swimrun Utö

Mäktigt att titta på bilderna från Utö Swimrun. Att vi var 600 personer från 19 länder som stod på startlinjen nedan var inget jag uppfattade där och då. Vårt fokus var på oss själva och att göra vårt eget race

Vi bestämde oss väldigt sent att köra Utö Swimrun. Jag körde Costa Brava Swimrun i Spanien i april och då kändes formen superbra. Sedan dess har jag hunnit med att göra ett inhopp i Haglöfs Silva på en 24-timmars AR-tävling men också dagisbaciller och förkylningar, massa jobb och övriga livet..

Med jobb och barn är det svårt för mig att följa ett träningsschema. Jag brukar istället fokusera på att vara glad över de träningspass som blir av (och försöka göra dem riktigt bra). Istället för att bli stressad över vad jag inte tränar. Det är väldigt lätt när allt rullar på, betydligt svårare när inte allt går som man vill.

IMG_2546

Inför det här loppet satsade jag och Daniel på att göra rätt förberedelser. Ett kort swimrunpass tillsammans i vår lilla sjö samt ett dopp i Nynäshamn dagen innan loppet för att känna på vattentemperaturen i havet.

IMG_2717

10 grader i vattnet. Vem hoppar i först?

Vår plan för loppet var att gå ut lugnt för att stadigt öka. Min farhåga var dock att det ändå skulle betyda att jag skulle få gå ut hårt och sen bara överleva.

Linus Ahlberg1

Foto: Linus Ahlberg

Blev peppad när jag insåg att Daniel menade allvar med att gå ut lugnt och att jag inte behövde dingla bakom honom. Kanske lite överpeppad. Daniel löste det med att ta bort snodden så jag fick springa av mig själv under första halvan.

worldofswimrun

Foto: World of Swimrun

Loppet flöt på bra, vi hade tryggt avstånd bak mot nästa mixlag samtidigt som vi nästan hela tiden hade sällskap av de fem första herrlagen.

Längst ut på Utö började en längre löpsträcka och där ökade vi tempot och lyckades gå om två lag och plötsligt hade vi bara ett herrlag framför oss.

Linus Ahlberg

Foto: Linus Ahlberg

Superpeppande och nu fick Daniel upp farten och jag hängde på så gott jag kunde i snodden.

IMG_2876

Foto: Head Swimming Nordic

Linus Ahlberg2

Foto: Linus Ahlberg

Det blev varmt att springa i våtdräkt så den längsta simningen var välkommen. Tyvärr blev vi omsimmade av ett herrlag. Vi ökade farten lite till och försökte jaga ikapp dem under banans sista del men de var för snabba.

worldofswimrun1

 Foto: World of Swimrun

Jättekul dock att vi lyckades vinna mixklassen med 16 minuter och nå mållinjen som totaltreor efter fyra timmars race, 6 minuter från en totalseger.

27231837552_9f7fe207aa_o (1)

WINNER MIXED

11

Top 3 result ÖTILLÖ Swimrun Utö, 29 Maj, 2016

MEN

Jonas and Lars Ekman (SWE), Bröderna Bäver, 3:56:49

Fredrik Axegård and Alex Flores (SWE), Team Runfast77, 4:01:47

Henrik Wahlberg and Klas Wiréhn (SWE), Team Löplabbet, 4:03:52

MIXED

Kristin Larsson and Daniel Hansson (SWE), Team Addnature, 4:03:24

Marika Wagner and Staffan Björklund (SWE), Apollo Sports/Head Swimming, 4:19:51

Fanny Danckwardt-Lillieström and Joakim Axelsson (SWE), Team Orca, 4:22:32

WOMEN

Annika Ericsson and Elisabet Pärsdotter Westman (SWE), Lag PärEric, 4:38:25

Amanda Fischer and Sara Svensk (SWE), Team Simcoachen, 4:40:37

Charlotta Nilsson and Bibben Nordblom (SWE), Puppy TS 4:51:28

Utö swimrun redbull tältet

Foto: World of Swimrun

by

Ett av världens vackraste lopp?

Helgens lopp i Engadindalen kommer absolut med på min topp 5 lista över mest magiska lopp jag kört. Helt klart i klass med att springa löplopp i Himalaya och multisporta på Tasmanien.

Engadin Swimrun (1)

Men! Det är inte bara vackra vyer och mysig miljö. Loppet är brutalt. 48km löpning och 6km simning är ju ingen avskräckande distans men löpningen sker framförallt utför eller uppför, givetvis i våtdräkten och simningarna sker i iskalla alpsjöar. Allt detta på nästan 2000 meters höjd. Kan inte bli så mycket bättre!

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Jag och Carro testade vattentemperaturen dagen innan loppet. Vi velade lite om vi skulle klippa armarna på våtdräkterna då det underlättar mycket på löpningarna i värmen. Efter simningen var vi helt överens. Ingen klippning! Tog ungefär en halvtimme att tina upp i badkaret efteråt..

IMG_4614Simtest. Ja det är kallt..

Lördag och racestart klockan 8 i Maloja. Redan klockan 7 på morgonen värmer solen ordentligt och vi omvärderar vårt beslut. Jag har med en sax och i toalettkön 25min innan start väljer vi att klippa av våra armar. Mentalt inställda på att vi kommer bli nedkylda på de långa simningarna men att vi kommer kunna springa snabbare.

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Loppet startar med jättefin löpning upp och ner i bergen. Vi ligger bra med och kör på i lagom fart. Även om vi kokar i våra dräkter är vi glada att slippa de långa armarna.

Skärmklipp1

Första simningarna är underbara. Vi blir helt lagom nedkylda för att längta till löpningarna igen.

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Efter tre timmar har vi fått en bra ledning i damklassen samtidigt som vi ligger på 6e plats totalt av alla lag. Vi har dock två grabblag som vi fightas med under nästan hela banan. De simmar betydligt snabbare än oss men vi lyckas ta ikapp det på löpningarna.

IMG_4094

Strax efter halva loppet kommer vår på pappret tuffaste del; en 1450m simning följt av en 1250m simning med bara kort löpning mellan. Känns ändå bra att vi mentalt kunnat förbereda oss på denna sträcka innan start. När vi kokar i våra dräkter på löpsträckorna kan vi vända det till det positiva att ju mer uppvärmda vi är innan simningarna, desto längre kommer vi kunna hålla värmen i vattnet..

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Första långsimningen är kall. Jag har simmat i Rapadalen i Sarek under en multisporttävling och det är ungefär samma känsla här. Benen skakar och tänderna skallrar lite men vi vet att varje simtag tar oss närmare uppgången.

19429940190_a3429671c0_o

Det är lite stela ben på den korta löpningen mellan simningarna. Men när Daniel och Albin som är vår cyklande hejaklack ger oss rapport att jagande tjejer (som är väldigt duktiga simmare) är nära oss nu glömmer vi allt vad kyla är. Även om simningen i St Moritzsjön också sker med skakande ben och hackande tänder tror jag inte att någon av oss märker det. Allt fokus på att simma på så snabbt vi bara kan och hålla utkik varje gång vi andas ifall några rosa badmössor glider upp på sidan om oss.

18997041693_7a2a5d8755_o

Vid nästa energistation får vi ny rapport av Daniel. Han hade sett fel på GPSen tidigare. Vi hade fortfarande drygt 20 min försprång!

IMG_4058Vi var ändå glada att han jagat upp oss så vi glömde kylan på simningen. Samtidigt gick luften ur oss lite och vi fick kämpa för att behålla farten på den nästsista 8km löpningen.

IMG_1312Vår bästa supporter!

Vi försöker jaga grabbar för att hålla farten uppe på sista sträckan. Enervit Sweden som är grymma simmare drog om oss på långsimningarna och de har vi ingen chans att komma ikapp längre men vi har Team Adeptic Elit inom räckhåll och vi gör vårt bästa för att ta dem.

19431347139_06d707fd34_o

Bra för motivationen med denna jakt men grabbarna kör bra på slutet och vi kommer aldrig ikapp. Vi är ändå väldigt nöjda med att gå i mål på en slutlig 8e plats av alla 150 lag och en alldeles underbar seger i damklassen, 30 minuter före andra damlag! Är grymt kul att tävla med Carro då vi kompletterar varandra så bra på banan. Carro drar på simningen och jag på löpningen, ingen stannar någonsin och har vi ingen vätska eller mat går vi lika bra på bergsenergi..

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Engadin Swimrun 2015, Foto: JakobEdholm.com

Skumpa har aldrig smakat så gott!

IMG_1791

IMG_1828

IMG_1924Prisutdelning – Segrarna i Herr, Mix och Dam

IMG_4075Efterfest:)

Innan och efter tävlingen passade vi på att njuta av lite av bergen…

IMG_4106  IMG_4598

IMG_4575IMG_4768

Nu är vi fulladdade på energi igen och redo för nästa race – Höga Kusten Swimrun på lördag!

by

Utö Swimrun

Äntligen! I’m a swimrunner

Foto: Linus Ahlberg, Head Swimming Nordic

Debuten gjordes på Utö Swimrun, en deltävling i ÖtillÖ World Series och både  jag och Carro var peppade på en hård dag i skärgården

lelle1Taggade tjejer minuterna innan start

Kände redan tidigt i söndagsmorse att kroppen var riktigt sugen på race. Var skönt att vakna och dels inse att jag sovit flera timmar i ett sträck, det har inte hänt så många nätter senaste 11 månaderna, och dessutom känna att benen var pigga!

Något som slog mig precis dagarna innan tävlingen var att jag ju faktiskt är nybörjare på swimrun. Har inte tänkt så tidigare, förmodligen för att jag spenderade hela förra säsongen inne i swimrunvärlden. Fast då som hejarklack från cykelsadeln medan Daniel tävlade.

1Kom inte i någon våtdräkt förra sommaren

Sedan är ju i och för sig inte skillnaden mellan swimrun och multisport jättestor. Det går ju ut på samma sak; att forcera terrängen så snabbt som möjligt med naturen som utmaning och tävlingsarena. Fast så är det ju det där med simningen..

OLYMPUS DIGITAL CAMERAFoto: Linus Ahlberg, Head Swimming Nordic

Under mina 20 första år har jag varit rädd för att ha huvudet under vattnet. Jag kunde inte dyka eller simma på grund av det. När vi badade på somrarna simmade jag bara tantsim. Så att vara nära 30 och få börja med typ ”kaffekokaren” på första simpasset gav slutsatsen att här måste det finnas mycket förbättringspotential att hämta.

Allt går ju om man vill och det är fantastiskt när man får belöning för det jobb som är nedlagt. En belöning är den grymma frihetskänslan av att för egen maskin ta sig obehindrat fram över land och vatten.

lelle

Och det hade ju varit väldigt trist att stå över alla dessa roliga race bara för att jag fortfarande hade varit rädd för vatten eller inte lärt mig simma ordentligt..

OLYMPUS DIGITAL CAMERATeamwork – viktigaste faktorn för framgång. Foto: Linus Ahlberg, Head Swimming Nordic

Och tävlar man vill man ju självklart vinna. Utö Swimrun består av 35 km löpning och drygt 4km simning. Första delen av racet hade vi en tuff kamp mot våra hårdaste konkurrenter Annika och Maria i Team Surfspot. De två dominerade förra årets swimrunsäsong och de simmar otroligt snabbt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAFörst i, sist ur = jaga, jaga ,jaga.. Foto: Linus Ahlberg, Head Swimming Nordic

Vi lyckades dock jaga ikapp på löpsträckorna och det blev en bra kamp oss emellan då vi ofta hoppade i havet samtidigt. En bit in i tävlingen kom dock en lite längre löpsträcka där vi kunde dra ifrån och här började även det finaste partiet på hela tävlingen med grym obanad/stiglöpning i skog och klippor och lite mer fart på vattnet.

17696974074_83fefe3689_o

 

18315645922_e55ab370fe_o

Underbar natur på södra delen av Utö så där kunde vi njuta mycket. Det var tur för sista timmen blev det mycket pannben då det var 8km platt grusväg. Vi kunde ändå hålla bra fart tack vare att vi hade ett herrlag framför oss som vi lyckades jaga ner och även två grymma åskådare som peppade oss!

IMG_0491

Var grymt skön känsla att gå i mål efter fyra och en halv timme som segrare i damklassen, före alla mixlag och som 12:e lag totalt av de 200 lagen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA Foto: Linus Ahlberg, Head Swimming Nordic

10439057_10152952312673435_2730640811107736445_n

lelle2