Fyra månader har gått efter förlossningen nu och träningen har gradvis stegrats.

Jag kan träna intervaller, jag kan köra backe och jag kan roa mig med snabbdistans (Sickla Trail Run – höstmörkrets roligaste event). Jag kan simma, cykla, springa och paddla

Lite mörkare, lite svalare och lite starkare än i somras..

Samtidigt så håller jag ju igen. Passen blir inte för många eller för långa då jag inte vill riskera att krascha. Kroppen känns bra, men då sömnperioderna inte blir längre än 2-3h i stöten så måste jag ha respekt för att kroppen inte är mottaglig för högre belastning ännu. Dessutom har jag ju inte obegränsat med tid längre. Och den tid jag har delar jag gärna med familjen. Så lika kul som det är att komma ut själv eller träna med andra är det guld värt all träning vi kan göra tillsammans.

Albin hänger med på det mesta. Skogen, kajakklubben, poolen..

Blir en del prylar som ska med men det är vi ju vana vid..

Tur att vi inte har hund också..

Viktigt för mig nu när jag ändå tränar lite mer är också att ta hand om kroppen. Lätt att bortprioritera när egentiden har en viss begränsning. Själva graviditeten var nog en nyttig återhämtningsperiod; Jag åt bra mat, vilade mycket och tränade lagom. Nu när jag börjat pusha kroppen mer igen så behöver den mer service.

Jag löser det genom att minst en gång i månaden besöka AccessRehab för idrottsmassage. Jag har besökt dem regelbundet sedan 2011 och det känns tryggt att gå till naprapater och massörer som själva vet vad elitidrott innebär och förståelse för varför vi pressar våra kroppar över gränserna ibland.

AccessRehabs stenhårda massör Sara Penton. En av Sveriges bästa cyklister och förmodligen den med de starkaste nyporna

Foto: Jeppman.com