Det har gått drygt två veckor sedan ÖtillÖ World Series Engadin. Två veckor sedan jag lyckades uppnå ett av mina största mål. Att vara allra allra först över mållinjen i en ÖtillÖ World Series tävling. Inga grabbar före!
Om Åre Extreme Challenge helgen innan var en riktig kämpainsats så var Engadin ett race där vi hittade flytet och allt gick enligt plan. Två stora segrar och två tuffa men helt olika lopp. Att köra två av säsongens största tävlingar inom 8 dagar och att dessutom lyckas på båda innebär att det inte bara är på tävlingsdagen allt ska stämma. Det måste även bli bra däremellan.
Dagarna mellan ÅEC och Engadin blev det inte någon träning utan satsade på att få en bra återhämtning.
Att stressa ner och leva i nuet är inte några problem när vi hänger i Alperna. Vackra berg, grymma lekplatser.. Så mycket mer behöver vi inte.
ÖtillÖ Swimrun Engadin är ett 53 km långt lopp. 47km löpning och 6km simning. Tävlingen startar i Maloja, vi passerar de vackra alpbyarna St Mortiz, Sils och Champfer innan vi går i mål i Silvaplana och vi rör oss hela tiden på omkring 2000 meters höjd.
320 deltagare ryms på startlinjen. 18 länder representerade. De flesta är rejält taggade när starten går och springer på som om det vore ett 800m lopp på grusvägen.
När väl stigningen kommer springer vi om lag och är snart i rygg på första herrlaget, tyska Campz, som vi slår följe med upp.
Jag sa det förra året här och jag säger det igen, Engadin är nog det vackraste loppet jag kört. Den första delen tidigt på morgonen när solen fortfarande är på väg upp är magisk. Efter första stigningen dryper jag redan av svett men på väg ner ser jag den lilla sjön som ligger där 2600 möh och bara väntar på att få kyla ner oss.
Vi och Campz är tillsammans första timmen av loppet. Vi märker att de är lite stressade och pressar lite extra på nästa simning och i nästa klättring för att se om de släpper och det gör de. Vi kör hårt men vi vet också att vi måste disponera krafterna rätt då det är ett långt lopp.
När vi tävlat drygt tre timmar springer vi ikapp en cyklist med snitselband och skyltar på ryggen. ”Åh nej, en snitseltjuv!”, tänker jag direkt och gör mig beredd att skälla ut honom. Men det är ingen vandal vi har framför oss utan Mats. Grymma arrangören som själv är ute och kontrollerar banan och stödsnitslar. Han meddelar att vi hade 3 minuters ledning när vi passerade byn Sils och det känns bra att vi redan utökat försprånget bak.
Vi fortsätter att trycka på och hålla farten hög och balanserad. Vi är koncentrerade under hela loppet och försöker hela tiden hålla fokus på att göra rätt saker. Jag och Daniel har tävlat tillsammans i tio år, framförallt inom Adventure Racing där man i lag om fyra personer är ute i upp till 7 dygn non-stop. Det gör att det är enkelt att tävla tillsammans och båda vet hur vi måste agera.
Sen är det klart att det är svårt att tänka tävling konstant under de sex timmarna vi är ute. Strax efter vi mötte Mats hör jag sirenerna från en ambulans. När man gått på hög ansträngning i fyra timmar blir känslorna lite förstärkta och jag tänker direkt på vår lilla kille. Säger inget högt men har svårt att tänka på något annat. Några minuter senare säger Daniel; Det ska bli skönt att se lilla A snart! Känns bra att han tänker på samma som mig och vi blir båda jätteglada båda två då vi bara två minuter senare ser A med farbror Johannes. Johannes har överraskat oss med att cykla en bra bit upp längs berget med barnvagnen för att heja på oss. Fantastiskt att se dem och vi kan fokusera på race igen.
Så här glada blir vi när vi ser våra två supportrar på banan
Vi är nu på väg mot banans tuffaste del. Två långa simningar; 1.5 km tätt följd av 1.2km i kalla alpsjöar. I början är det ganska enkelt. Ser bergen varje gång jag andas. Vackra berg på båda sidorna. Finns en del att titta på. Minuterna går och kylan tränger in mer och mer. När kroppen börjar huttra av kylan försöker jag bara fokusera på att slappna av. Vill inte ha krampande muskler nu.
1450 meter simning avklarad
St Moritz sjön är lite varmare. Skönt, det här kommer ju gå lätt, tänker jag första biten. Ser byn St Moritz vid varje andetag på vänster sida och tänker på alla stackare som inte hittar ut till bergen. Som väljer att vara kvar i byn och shoppa handväskor. 20 min senare är jag inte lika kaxig. Det är kallt även i denna sjö och 1.2km simning är långt..
Efter långsimningarna är det dags att springa på igen. Asfalt och breda grusvägar. Tufft för mina kalla skakande ben men finns ingen anledning att sänka tempot. Vi mår båda bra och har energi kvar.
Nästa simning är kortare och går i en riktig badsjö där vanligt folk simmar. Arrangören sa innan att temperaturen är som tevatten jämfört med de övriga sjöarna och när jag är kall under loppet är det den här sjön jag ser framför mig. Mina förväntningar byggs stadigt upp under loppet och ligger verkligen i nivå med tevatten när vi hoppar i.. Tvingas snabbt tillbaka till verkligheten efter några simtag. Sjön är säkert varm men inte riktigt det ljumma vattnet som jag föreställt mig.
Men vi har drygt en mil löpning kvar till mål att värma upp oss på och vi öser på. Senaste rapporterna säger drygt 13 min ledning. Det är mycket! Samtidigt är man inte i mål förrän man är i mål. Vi vet att herrlagen bakom oss ligger tillsammans i en klunga medan vi kört solo nästan hela loppet. Ingen ide att slappna av för tidigt.
Det är först när vi springer upp från sista simningen som jag börjar våga hoppas på att vi kan fixa det. 1.5 km kvar till mål. Möter Micke, den andra grymma arrangören, som meddelar att vi kommer krossa banrekordet. Han hinner krama oss båda två innan vi springer den sista, sista kilometern. Kitesurfarna är i full gång på sjön och jag blir plötsligt rädd att vi kommer knockas av en kite och missa målgången.
Men i mål kommer vi, först av alla och sätter nytt banrekord med hela 14 minuter! Tidigare banrekord från förra året hölls av de flerfaldiga ÖtillÖ-vinnarna Björn Englund och Lelle Moberg. Vi lyckas slå det Schweiziska herrlaget (som även var tvåa förra året) med 16 minuter och Campz kommer in 20 minuter efter oss.
Känslan att nå mållinjen först av alla är fantastisk. Att lyckas när det gäller! Vi är glada, folk runtomkring är glada för vår skull och jag längtar efter A. Mycket känslor på samma gång som dessutom förstärks i en utmattad kropp. Jag börjar gråta när vi träffar vår lilla guldklimp bakom målportalen. Han delar inte mitt starka känslospel utan är mest yrvaken och bara tittar skeptiskt på hans trötta, blöta och härjade föräldrar.
Att ta en totalseger är stort för mig. Men jag hoppas också att vår seger kan inspirera fler tjejer att satsa! Från vår bakgrund inom adventure racing vet vi att tjejer och killar har olika styrkor och svagheter men på längre distanser har vi alla samma möjligheter att prestera. Tack ÖtillÖ för att ni låter oss tävla på lika villkor!
Top 3 result ÖTILLÖ Swimrun Engadin
- Kristin Larsson and Daniel Hansson (SWE), Team Addnature and Swedish Armed Forces, 6:14:17
- Igor Nastic and Jean-Marc Cattori (SUI), Team Ticino Bad Boys, 6:30:01
- André Hook and Wolfgang Grohe (GER), Team Campz.com, 6:34:2
ÖTILLÖ Swimrun Engadin 2016 Official 3-minute video
Foto: Nadja Odenhage
